Illustration: Johan Isaksson
Publicerat 26 september, 2022

Dags att tala om social housing

Kalla det vad ni vill. Men att enbart hänvisa till ökat byggande räcker inte längre menar Kent Persson som riktar en skarp uppmaning till politiken att skyndsamt hitta lösningar för en social bostadspolitik.

Social housing är tabu. Men det ter sig som att svensk politik har lika stor beröringsskräck för konkreta förslag kring social bostadspolitik i vilken form den än ter sig. Visserligen talar våra politiska företrädare gärna om bostäder för alla. Men lösningen är då enbart att bygga mer. Men ett ensidigt fokus på byggande löser inte alla gruppers bostadsbehov.

Man kan förvisso ha olika syn på hur en social bostadspolitik ska se ut. Och med det ha olika lösningar för de människor som står längst ifrån att komma in på bostadsmarknaden. Om lösningarna bygger på social housing eller andra lösningar spelar för mig mindre roll. Det viktigaste är att samtalet om en aktiv och hållbar social bostadspolitik kommer i gång.

[ Annons ]

I det svenska välfärdssamhället så tar vi hand om varandra. Och de som har det allra tuffast ska få det bästa stödet. I teorin en vacker beskrivning. I praktiken vet vi att stödet inte räcker till. I Sverige har vi svårt att förhålla oss till fattigdom och utanförskap. I Sverige ska det ju inte finnas. Och blundar man tillräckligt hårt så kanske man inte ser det allt tyngre och växande utanförskapet vi idag har i Sverige.

En ny fattigdomen har växt fram och gett oss ett utanförskap som i vissa grupper och i vissa bostadsområden i det närmaste är totalt. Då blir beröringsskräcken för social housing en skarp kontrast till verkligheten. Dessutom har det i verkligheten i praktiken växt fram social housing. De fattigaste hänvisas till de stora bostadsområdena som i huvudsak ägs och förvaltas av de kommunala bostadsbolagen. Men de som inte kan få en bostad där lämnas helt ensamma i sin kamp att komma in i samhället.

Så, de kommande åren får politiken kalla sin sociala bostadspolitik och dess åtgärder för vad de vill. Bara arbetet börjar. För det är bråttom. Med allt dyrare boendekostnader och med en icke fungerande bostadsmarknad blir tröskeln in till egen bostad allt högre. Och det oavsett om vi pratar hyresrätt eller ägt boende. Den som är ekonomiskt utsatt saknar idag i realiteten en praktisk möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden. Här måste politiken komma med reformer. Det handlar förmodligen om stöd till både enskilda individer som till branschen som sådan. Det behövs sannolikt både höjda bostadsbidrag och individuella stöd som investeringsstöd för byggandet av bostäder till just grupper med svag ekonomi. allt börjar med bostaden.

Det är där vår trygghet skapas. Det är där grunden för att komma in i jobb eller utbildning läggs. Utan bostad blir livet en daglig kamp för att överleva. Ingen kan på så sätt skapa sig ett värdigt liv. Ingen kan på så sätt bli en del av gemenskapen i samhället.

Så, antingen lever vi upp till välfärdssamhällets ambitioner och ser till att ha en aktiv social bostadspolitik som innebär att alla ges en möjlighet till ett värdigt liv och en värdig bostad. Eller så ger vi upp. Att ge upp vore minst sagt ett misslyckande. Jag hoppas verkligen att politiken inte gett upp. Jag tror däremot att politiken ännu inte haft modet att ta tag i dessa frågor. De kommande åren är det helt avgörande för Sverige att politiken blir modig. För ett Välfärdssamhälle som inte förmår att ge stöd och möjligheter åt alla och främst de utsatta är inget annat än ett misslyckat välfärdssamhälle.

Kent Persson

Gör: Samhällspolitisk chef för Heimstaden.

Mer om: Född i Örebro där han också inledde sin politiska bana. 2011–12 var han oppositionsråd i Örebro kommun. Den politisk karriären toppades av posten som partisekreterare för Moderaterna 2012–15. Sedan dess har han ägnat sig åt bostadsfrågorna.

Twitter: @kentpersson

Läs fler krönikor av Kent Persson »

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Krönikor ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]