Många fastighetsägare har vittnat om hur bankerna stramade åt lånevillkoren och ökade marginalerna när krisen drog i gång på allvar den där mörka hösten 2008. Finansieringskostnaderna steg för många banker. Att de ville övervältra dessa kostnader på sina kunder förvånade väl ingen. En del av dem gjorde sig dessutom skyldiga till avtalsbrott i sin iver […]
Många fastighetsägare har vittnat om hur bankerna stramade åt lånevillkoren och ökade marginalerna när krisen drog i gång på allvar den där mörka hösten 2008. Finansieringskostnaderna steg för många banker. Att de ville övervältra dessa kostnader på sina kunder förvånade väl ingen. En del av dem gjorde sig dessutom skyldiga till avtalsbrott i sin iver att låta kunderna ta hela smällen. Ett av dessa fall har prövats i domstol. Det var Storstockholms lokaltrafik (SL) som hade stämt Handelsbankens Finans (HF).
[ Annons ]
Den 26 augusti i år fastslog tingsrätten att HF hade gjort sig skyldig till avtalsbrott och att SL skulle kompenseras för detta. Det var många sköna miljoner som banken fick återlämna till SL.
Brottet bestod i att HF ensidigt hade bytt den referensränta, Stibor (tre månader), som utgjorde grunden för beräkningen av SL:s lån av banken. Den nya referensräntan var 35 punkter högre än den avtalade. HF skulle haft rätt att byta ränta i det fall referensräntan inte längre speglade marknadsutvecklingen. Men det gjorde den under hela krisen, enligt domstolen. HF hade förvisso drabbats av högre finansieringskostnader, men det berodde på att banken hade valt att till stor del finansiera sig på längre löptider. Det hade alltså inget att göra med utvecklingen på den korta penningmarknad som Stibor tre månader speglar. Domaren slog därför klubban i bordet och gav SL rätt.
Även andra banker agerade som HF och på något övernaturligt sätt kom de fram till exakt samma påslag (35 punkter) som HF. Att samma banker just nu kommit fram till att marginalerna på bostadslån måste höjas, skulle ju kunna få en mer konspiratoriskt lagt person att tro att allt inte stod rätt till med konkurrensen på den svenska bankmarknaden. Men vi måste väl ändå utgå från att det inte finns några organiserade mötesplatser där bankföreträdare kan träffas och smida gemensamma planer.
Hur som helst, med tanke på bankernas övernaturliga samsyn om sakernas tillstånd, tror jag att det kan finnas fler som drabbats på samma sätt som SL. Och även om finansminister Anders Borg anser att bankernas ägare måste vara med och betala, är det nog rimligt att räkna med att bankerna helst vill att kunderna ska stå för fiolerna om det börjar storma på det finansiella havet igen. Så hem och se över avtalen. Det kan det vara värt.
Tomas Ernhagen chefekonom Fastighetsägarna Stockholm.
