Har väntat länge. Ända sedan början av 2000-talet har det talats om en gång- och cykelbro mellan Rinkeby och Stora Ursvik. Nu är den på plats, men har ännu inte öppnat. Företagaren Dikran Dison tror att bron kan bli viktig för att bryta segregationen. Foto: Johan Bergmark
Publicerat 18 december, 2020

Byggen som läker staden

Att ”bygga ihop staden” har länge varit politikers och tjänstemäns ledord. Men hur går det praktiskt till? Kan såren läkas och kan nya hus och kvarter fungera som stygn utan att ärren syns efteråt?

En bro här är en förutsättning för att kunna länka samman två stadsdelar. Det har funnits med i både Vision för Järva och strukturplanen för Rinkeby Allé ända sedan 2000-talet, så båda kommunerna har anpassat sin planering för att skapa ett stråk hela vägen, på båda sidor av bron, säger Renoir Danyar, stadsplanerare i Stockholm stad.

[ Annons ]

Han pratar om den nya gång- och cykelbron mellan Rinkeby i Stockholm och Stora Ursvik i Sundbyberg. Två stadsdelar på varsin sida av en bred motorväg. Rinkeby, byggt på 1970-talet och dominerat av hyresrätter, Stora Ursvik bara till hälften färdigbyggt, med bostadsrätter och radhus. Bron som Renoir Danyar talar om är redan byggd, men saknar anslutningar. Så än så länge kan ingen korsa den. Men allt det ska givetvis vara klart när bron öppnar 2022.

– Rinkeby allé som går mellan bron och Rinkeby Centrum är ett otroligt viktigt stråk. Där bygger vi om för att skapa kontinuitet i stadsstrukturen och länka samman de två stadsdelarna, säger Renoir Danyar.

Målet är att de båda stadsdelarnas invånare ofta ska besöka varandra, exempelvis för att utnyttja kollektivtrafik i respektive stadsdel: tunnelbanan
i Rinkeby och den nya spårvägen i Ursvik.

Den nya bron mellan Ursvik och Rinkeby är ett exempel på en stadsbyggnadsidé som spelar stor roll i många framtida visioner. Målet är att bygga nytt och samtidigt bygga ihop. Städer som under decennier utifrån olika ideal och trender spritts ut och splittrats mellan olika stadsdelar, ska nu sys ihop. ”Bostadsbyggandet kan användas för att koppla samman och integrera stadsdelar, överbrygga barriärer (och) skapa socialt blandade stadsdelar” står det i Stockholms översiktsplan. Där talar man ofta om att ”läka sår” i stadslandskapet. Bort med industriområden, trafikplatser och tomma ytor mellan stadsdelarna och in med bostäder, verksamheter och människor. Det är Stockholm inte ensamt om. ”Stadens olika delar behöver länkas samman bättre för att skapa förutsättningar för ett mindre segregerat Malmö” skriver Malmö i sin planstrategi för framtiden, och liknande formuleringar finns även i Göteborgs och andra stora kommuners planer och strategier.

Platsen för den nya bron mellan Rinkeby i Stockholm och Stora Ursvik i Sundbyberg. Området där Stora Ursvik ligger var tidigare militärt område. Byggandet av bostäder påbörjades 2006. 2027 beräknas 15 000 personer bo i området. Bild: Stockholm växer

Ann Legeby är professor på KTH och ägnar sin forskning just åt arkitekturens och stadsbyggnadens roll för segregation och jämlika livsvillkor. Hon är noggrann med att definiera begreppet ”segregation”.

– Ett område är inte segregerat i sig, utan en stad är segregerad om det råder stora skillnader inom en stad, till exempel olika livsvillkor, säger hon och fortsätter:

– Vi tittar på hur människor gynnas eller missgynnas beroende på vilken stadsdel man bor i, och hur vi genom byggande och planering kan förändra livsvillkoren.

Olika delar av staden har olika tillgång till resurser. Till dessa resurser kan räknas uppenbara som tillgång till bra skolor i närheten, men också möjligheten att ha kontakt med arbetslivet. Som att på daglig basis se en arbetande befolkning.

– Ställer vi exakt samma byggnad på olika platser i stan kan vi inte förvänta oss att identiska verksamheter uppstår där. Läget spelar roll, säger Ann Legeby.

När det gäller den typen av missgynnande områden är det lätt att se storstädernas höghusområden framför sig, ”miljonprogrammet” brukar i sammanhanget vara en vanlig stereotyp. Men riktigt så enkelt är det inte.

– Det finns exempel på den typen av områden med helt olika utveckling. Det finns miljonprogram på Södermalm också. Det är inte så deterministiskt som man ibland vill framställa det i debatten.

Är det då möjligt att bygga och planera staden så att segregationen minskar eller rentav försvinner?

– Det man har kunnat se är att det finns vissa rumsliga egenskaper som driver på en isolering av en plats och av de som bor och verkar där. Det som försvårar för utbyte mellan stadsdelar. Där det finns boendesegregation som sammanfaller med dålig tillgång till viktiga funktioner samt en befolkning med mindre resurser är det områden som behöver prioriteras.

En svag rumslig koppling innebär enligt Ann Legeby också att ett område blir mer sårbart. Det kan innebära att en ekonomisk nedgång slår än hårdare mot området jämfört med resten av staden.

Vad är egentligen det du kallar ”svag rumslig koppling”?

– Helt enkelt att stadsdelen ligger avskilt, att den inte utgör en integrerad del av staden i övrigt. Det finns kanske ett begränsat utbud av service och grannstadsdelens service blir inte tillgänglig, säger Ann Legeby.

Ett område är inte segregerat i sig, utan en stad är segregerad om det råder olika livsvillkor.

Det påminner om diskussionen i översiktsplanerna om behovet av att ”bygga ihop” för att skapa en mindre segregerad stad. Ofta är det enklare sagt en gjort. Det som ska ”byggas ihop” kanske samtidigt innebär att områden som uppfattas som värdefulla av andra skäl byggs bort, som grön- och rekreationsområden.

– Stadsbyggnad handlar om att lösa flera problem samtidigt. Det är viktigt att man integrerar exempelvis natur och parker när staden byggs ut. Om man fokuserar bara på att lösa ett problem så finns risken att de satellitstadsdelar som man uppförde under en period upprepas, säger Ann Legeby.

För att skapa en kontinuerlig stad är gatunätets struktur viktig, berättar Ann Legeby, att det utformas centrala stråk som kan balansera lugnare gator.  Huvudgator i en stadsdel får gärna även vara huvudgator i det större sammanhanget. Det skapar bra lägen för verksam-heter och service.

– Inte minst under covid-19 har vi sett exempel på hur viktigt det är att kunna nå närservice utan att behöva bil eller kollektivtrafik, säger hon.

Det är som sagt inte alltid populärt när politikerna försöker genomföra visioner om att bygga om städerna. Ett exempel kommer från nordvästra Stockholm där planen att bygga ihop Hässelby med närliggande Hässelby Villastad mötte protester. Det var inget som uppskattades av alla i den senare stadsdelen som såg risk för att sociala problem skulle följa med den nya kopplingen. Ansvarig politiker, stadsbyggnadsborgarrådet Joakim Larsson, höll inte med.

– Om det finns problem i ett område får vi politiker göra något åt det. Vi ska bygga ihop områden i staden, få en mer blandad befolkning och inte isolera ett område med eventuella problem, sa han till Dagens Nyheter då.

Slakthusområdet ska enligt planerna förvandlas från industriområde till urban stadsdel med både bostäder och verksamheter. Många av de äldre industribyggnaderna kommer finnas kvar men kommer få nya funktioner. Bild: Stockholm växer

En annan plats där man försöker göra verklighet av att bygga samman staden hittar vi i Slakthusområdet, alldeles söder om Stockholms innerstad. Avståndet till pulsen på Södermalm är bara drygt en kilometer, men här bakom stängsel har under lång tid ett isolerat verksamhetsområde funnits. Slakteriverksamheten lades ner för länge sedan, men ända fram till nu har det här varit ett centrum för Stockholms livsmedelshantering. Nu ska området förvandlas till en blandad stad med bostäder, arbetsplatser, en ny tunnelbanestation – och en plats som ska locka till sig besökare från området runtom.

Området ligger inklämt mellan olika typer av stadsmiljöer. På ena sidan Nynäsvägens djupa motorvägsdike, därefter punkthusområdena i -Blåsut och det täta modernistiska kvarteren i Dalen. I norr evenemangsområdet runt Globen och Tele2-arena och i söder villorna i Gamla Enskede. Spår av skilda arkitektoniska epoker och samhällsideal, och med en befolkning som skiljer sig på många sätt.

– Området har varit väldigt slutet, dels topografiskt, dels genom starka barriärer i form av stängsel och järnvägsspår. Det var ju också meningen att slakthusfunktionen skulle avgränsas från resten av staden, säger Lovisa Kihlborg på Stockholms stadsbyggnadskontor.

Men nu är det alltså nya tider, men inte helt. I den blandade stadsdelen som nu planeras ska bland annat områdets historia tas till vara genom fokus på upplevelser och matkultur.

– Det finns ju en väldigt intressant industrihistoria med vackra byggnader från tidigt 1900-tal och framåt. Det vill man bevara, säger Lovisa Kihlborg.

Förebilden går att spåra från utländska exempel. Slakthusområdet är också en del av det större stadsbyggnadsprojektet Söderstaden, där det är tänkt att innerstaden ska utvidgas söderut över de gamla tullgränserna.

Hur gör man då för att bygga samman en sådan här nygammal stadsdel med omgivningen?

Vi skapar målpunkter, genom att fylla området med kultur och upplevelser. Med skolor och nya offentliga parker och platser. Sedan skapar vi också kopplingar – tidigare har området bara haft några få infarter så vi nu bygger ut gatustrukturen. För det tredje bryter vi barriärer genom att bygga en ny gång- och cykelbro över Nynäsvägen, samt bygger nya trappor för att överbrygga höjdskillnader, säger Lovisa Kihlborg.

Satsningen på mat och upplevelser bygger inte bara på den historiska kopplingen, utan också på närheten till de stora arenorna alldeles norr om området. Och redan nu har exempelvis klubb- och konsertverksamhet – ofta för högljudd för de ljudkänsliga bostadsrättsföreningarna i innerstaden – hittat nya lokaler i området.

– Vi bygger vidare på den traditionen för att skapa en levande stadsdel med folkliv och puls, säger Lovisa Kihlborg.

Culture Casbah är området mellan stationen i väster och centrum i öster. Med flera olika attraktioner ska Rosengård stärkas. Ett stråk ska binda samman stadsdelen med övriga staden med ett varierat utbud av service, restauranger och handel. Bild: Malmö stadsbyggnadskontor

Malmö var under många år ett typexempel i debatten på en segregerad stad, och kanske allra mest så stadsdelen Rosengård. Rosengårds Fastigheter grundades 2017 genom ett gemensamt initiativ från det allmännyttiga mkb Fastigheter och privata Heimstaden, Victoria Park och Balder. Beståndet ligger i Rosengård och bolaget har stora planer med stadsutvecklingsprojektet Culture Casbah, strategiskt belägen mellan Rosengård Centrum och Rosengård station, som invigdes för två år sedan. Stationen i sig kallas av Trafikverket för integrationsprojekt.

– Malmö ser detta som nyckeln, startskottet till att förändra det här området. Det är inte en lokal fråga utan en samhällsbyggnadsfråga för hela Malmö, sa Conny Ragnarp, projektledare på fastighets- och gatukontoret när stationen stod klar.

Petra Sörling är vd på Rosengård Fastigheter. Hon är entusiastisk när hon berättar om det nya områdets potential, både för Rosengård och resten av Malmö.

– Projektet handlade först mest om ett nytt högt hus, men i vårt arbete har vi arbetat med att lära känna området och de boende. Nu är det mer än bara ett hus, för ett hus löser inte utmaningarna. Man måste fylla projektet med så mycket mer, säger Petra Sörling.

Visionen är istället att skapa ett Rosengård som alla i Malmö är stolta över.

– Vi vill driva stadsutvecklingen så att alla har nytta av den. Vi tror att Culture Casbah är ett sätt att med bidra till integrationen, genom att skapa fler upplåtelseformer i Rosengård.

Det är inte bara bostäder som ska byggas. Det centrala läget ska utnyttjas. Syftet är att ”skapa innehåll”. Här nämner Petra Sörling allt från ungdomsidrott till experimentlabb för skolbarn.

– Vi har ett stråk mellan Rosengård Centrum och den nya stationen där det passerar mellan fem till sextusen cyklar per dag. Vilket innehåll kan vi tillföra stråket för att man ska stanna där? Det är det vi funderar över nu.

Vid sidan om hotade grönområden och negativa lokala opinioner finns också andra problem som ofta dyker upp när städer ska sys ihop.

– Områden som ligger utanför plangränsen räknas ibland inte in i kalkylerna. Att man genom att bygga nytt skapar ett värde för ett större område syns inom projektet. Men det är klart att fastighetsvärdena i områden som ligger exempelvis intill Hammarby Sjöstad påverkats av att det byggs så mycket där, säger Ann Legeby.

I sin forskning försöker hon ta fram verktyg för att visa på sådana effekter.

– Vi utvecklar modeller som kan användas för att göra analyser i förväg, innan man gör stora investeringar i staden, säger hon.

Ann Legeby betonar att stadsbyggnad är ett sätt att i praktiken fördela resurser.

– Finns det missgynnande stadsdelar med en socioekonomisk svag befolkning som dessutom har svag koppling till omgivningen, då har vi något som driver på segregationen. Därför bör vi också fundera över var investeringar gör mest nytta.

Dikran Dison, Rinkeby Glas och engagerad politiskt för KD. Foto: Johan Bergmark

”BRON KAN HÖJA RINKEBYS ANSEENDE”

För företagaren Dikran Dison, som driver Rinkeby Glas och som också engagerat sig politiskt för KD, är bron mellan Rinkeby och Ursvik långt ifrån någon symbolfråga.

– Det handlar om att segregationen ska brytas. Att det kommer folk utifrån till vårt köpcentra. Att våra barn tar sig över och leker med andra barn.

Dikran Dison målar upp Rinkeby som en ö.

– Det finns in- och utvägar till Rinkeby, men inga bryggor mot andra samhällen, som Ursvik, Kista eller Bromsten. Detta trots att vi ligger mitt emellan. Bron är en välkommen öppning.

Frustrerat beskriver han hur hans hemort förvandlats till en transithall. Han möter ofta ambitiösa människor, men de stannar bara en kort tid.

– Dessa vill jag ha kvar. Om det fanns fler bostadsrätter att investera i skulle det vara bra. Med bron skulle man också kunna köpa boende i Ursvik, men ändå promenera ”hem” och hälsa på släkten eller komma hit för att fika och handla.

Rinkeby präglas av hög kriminalitet. Men Dikran Dison tycker inte att allt är hopplöst.

– Att vi till slut fick hit en polisstation har betytt så otroligt mycket. Nu hoppas vi att bron är ytterligare en positiv händelse.

Text: Johan Bergmark

Jon Allesson, affärsutvecklingsansvarig för stadsinnovation, Atrium Ljungberg. Foto: Johan Bergmark

”PLATSBYGGANDE HANDLAR VÄLDIGT MYCKET OM INTEGRATION”

Det luktar fortfarande korv i Slakthusområdet. Men snart ska den sista industriverksamheten ha flyttat ut för att ge plats för en urban stadsdel med fokus på mat, kultur och upplevelser.

– Just nu är det här ingens plats. Och det är en fördel. För det gör att platsen kan bli allas på ett helt annat sätt än de delar av innerstan som redan har sin tydliga prägel.

Det säger Jon Allesson som är affärsutvecklingsansvarig för stadsinnovation på Atrium Ljungberg. Uppdraget är naturligtvis att skapa största möjliga attraktivitet åt just denna plats. Men det menar han inte motsätter att Slakthusområdet samtidigt kan spela en viktig roll för att skapa tätare integration i hela det område som benämns Söderstaden. Ja, kanske för ett ännu större område än så.

– Jag kan inte nog understryka vikten av att jobba med integration via destinationsskapande och satsningar på kultur. För det är vad jag tror verkligen samlar människor. Så en väl utförd destination handlar även om integration, säger Jon Allesson.

En upplevelsedestination för kulturepoken. Det är så han vill definiera sin vision för området. Med det menar han ett rikt utbud av kultur i olika former uppblandat med handplockade verksamheter inriktade bland annat på gastronomi ihop med blandade boendeformer.

För att det ska fungera måste projektet knytas ihop hela vägen från Södermalm och en bra bit ut i de södra förorterna. Men Atrium Ljungberg råder såklart inte över hela detta område.

– Vi ser detta som en förlängning av Stockholms innerstad. Så det är enormt viktigt att flödena fungerar så att folk kan ta sig hit och härifrån. I de delar som angränsar till Slakthusområdet är vi högst inblandade och också väldigt drivande. Om man zoomar ut lite större på hela Söderstaden så har vi en nära dialog med staden. Men så har vi arbetat väldigt länge på Atrium Ljungberg, säger Jon Allesson.

Text: Erik Hörnkvist

Rattani Chankhamrian är en av sömmerskorna på Yalla Trappan. Foto: André de Loisted

YALLA TRAPPAN SYR IHOP STADEN

Sedan starten 2010 har Yalla Trappan blivit något av en magnet som drar människor inte bara från Malmö, utan från hela världen till Rosengård. Grundaren och ordföranden Christina Merker-Siesjö menar att Yalla Trappan skapar social stabilitet
i området.

När många inte vågar komma till Rosengård, på grund av den negativa mediabilden, blir Yalla Trappan en motkraft. En kraft som nu sprider sig i hela staden. Samarbete har inletts med H&M och IKEA där man erbjuder sömnadstjänster på plats i varuhusen. Med 45 anställda erbjuds restaurang och caféverksamhet, cateringservice, syateljé, lokalvård samt konferensservice.

– Vi har växt sakta men säkert sedan starten. Mycket tack vare samverkan både med den privata och offentliga sektorn. Yalla Trappan är ett gott exempel som visar på de goda värden som många vill ha. Social hållbarhet är väldigt viktigt för att minska klyftor, utanförskap och för att motverka polariseringen i samhället. Yalla Trappan har blivit en gångbar modell som nu börjar spridas på andra orter runt om i Sverige, berättar Christina Merker-Siesjö stolt.

Text: Andé de Loisted

[ Reportage ]
[ Nyheter ]
[ Krönikor ]