Branschförbund som Byggkeramikrådet och Säker Vatten gör det svårt för byggare att få deras licenser om man inte kan svenska. Protektionism och fördyrande av byggprojekt menar fastighetsbolag som ofta anlitar utländsk arbetskraft.
Med fri rörlighet på arbetsmarknaden inom EU har allt fler svenska bygg- och fastighetsbolag tagit in utländska entreprenörer och utländsk arbetskraft i sina projekt – ofta från länder som Polen, Estland och Lettland. För många av bolagen som konkurrerar med de större byggarna är utländskt material och arbetskraft förutsättningen för att kunna hålla ner kostnaderna.
[ Annons ]
– I de flesta fall går det bra och vi tar i samarbete med vår totalentreprenör in färdiga betongstommar från fabriker i Estland och Lettland, säger Lars Gärde, Supply Manager på Byggvesta.
Vi tvingades sluta använda utländsk personal vilket har fördyrat vår plattsättning med mellan 20–30 procent.”
Lars Gärde, Byggvesta.
Installationsarbeten, måleri, och fönsterinköp är också ok numera, inte minst tack vare en utvidgad EU-harmonisering, påpekar Lars Gärde. Men på några områden har bolagen fortfarande problem på grund av branschregler. Det gäller till exempel plattsättare och VVS-montörer som ska arbeta i våtutrymmen.
– Vi har utländska plattsättningsföretag som fört diskussioner med Byggkeramikrådet om att få ha med tolkar vid deras utbildningar för våtrumscertifikat. Men det föll inte i god jord. Så vi tvingades sluta använda utländska underentreprenörer vilket fördyrat plattsättningen med mellan 20–30 procent. Jag skulle vilja kalla det för en form av handelshinder och protektionism, säger Lars Gärde.
Michael Cocozza, som äger och driver företaget BoTrygg har liknande erfarenheter.
– Man gör det svårt för att begränsa konkurrensen från andra länder. Men det finns inga byggnormer som tvingar oss till att bara ha certifierad personal. Vi har arbetsledare för plattsättare och rörmokare som är certifierade och de står för kvalitetssäkring.
Johan Puuri, vd på Byggkeramikrådet, anser att man bör förstå svenska för att kunna delta i deras kurser. Han påpekar också att monteringsanvisningar är på svenska och engelska så det bör man förstå.
– Vi har då och då haft utbildning på andra språk, till exempel polska och litauiska för plattsättare anställda i redan behöriga företag.
Har ni kurser på engelska eller kan man använda sig av tolk?
– Nej, vi har inte kurser på engelska. När det gäller tolk har vi provat någon gång, men eleverna i kursen tyckte det var störande. Det har också visat sig att i några fall har det varit tolken som har hjälpt till med provsvaren, säger Johan Puuri.
Han menar att tätskikt inte görs på samma sätt i Sverige som i övriga Europa och att personal från andra länder därför inte har rätt kompetens.
Man säger också att våra hantverkare har en annan kultur vilket känns som oerhört luddigt.” Patrik Arengård, vd, Järntorget
Järntorget som bygger i Stockholms län har under en längre tid varit i konflikt med organisationen Säker Vatten för att få utländska VVS-montörer auktoriserade.
– Vi har ordnat med tolk till kurser men det accepteras inte. Man säger också att våra hantverkare har en annan kultur vilket känns som oerhört luddigt, säger Patrik Arengård, vd på Järntorget.
Bolaget överväger att anlita advokat om frågan inte snart löser sig.
–?Vi har sedan i maj en kurs på engelska, svarar Thomas Helmerson, vd på Säker Vatten.
Varför har det tagit så lång tid att ordna den kursen?
– Det tar sin tid att översätta till engelska och hitta former för utbildningen.
Tycker du att utländska montörer göra lika bra jobb som svenska?
– Jo, men de är annorlunda skolade. I övriga Europa har man en arbetsledning som pekar ut mer vad som ska utföras. I Sverige jobbar man mer självständigt. Vi har kartlagt utbildningsmaterial från utländska utbildningar och sett exempel på brister – till exempel kunskapen att läsa ritningar, säger Thomas Helmerson.
Vissa språkkunskaper gäller även för kranförare där Arbetsmiljöverket bestämmer nivån.
– Vi hade kranförare från Estland i Hammarby sjöstad och det har gått bra. När vi nu ska bygga i Norra Djurgårdsstaden är det högre säkerhetstänk och då ska man kunna prata så att alla förstår. Vi måste därför byta till en svensk firma vilket blir flera hundratusen kronor dyrare, säger Patrik Arengård, Järntorget.
Kan inte era estniska förare lära sig lite svenska?
– Inte med så kort varsel.
