Boverket ser inget behov av särskild lagstiftning för platssamverkan. Det är ett av de ställningstaganden som görs i en färsk rapport.
Lokal samverkan mellan fastighetsägare, näringsidkare och det allmänna förekommer redan framgångsrikt i olika former idag. Från flera håll ses ökad platssamverkan kunna bidra till en positiv utveckling för att öka trygghet och minska utanförskap.
Förra året gav regeringen Boverket i uppdrag att undersöka förutsättningar för och möjliga konsekvenser av stärkt platssamverkan i Sverige. I mellandagarna publicerades rapporten där myndigheten gjort en översikt. Det är en i grunden positivt hållen rapport. Men Mirja Ranesköld, som varit projektledare för rapporten på Boverket, menar att det är viktigt att bättre förstå både möjligheter och begränsningar.
[ Annons ]
– Platssamverkan är bra till mycket, men det löser inte allt. Det är trots allt begränsat till en viss geografisk yta, säger Mirja Ranesköld.
Hon tror att förväntningar på vilka problem platssamverkan faktiskt kan bidra till att lösa varit lite väl högt uppskruvade i vissa fall.
– I vårt uppdrag låg att titta på om platssamverkan kan lösa utanförskap, skapa tryggare bostadsområden och stärka det lokala näringslivet. Att bekämpa utanförskap är en större fråga och kan inte enbart hanteras inom ett så begränsat geografiskt område. Däremot kan platssamverkan vara ett bra sätt att stärka trygghet och det lokala näringslivet, säger Mirja Ranesköld.
Anna Thureson, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna Sverige, ser just kunskapsspridning, forskning och utvärdering som viktiga delar för att få till stånd platssamverkan på fler ställen.
– Vet man mer om vad man faktiskt kan göra med platssamverkan och effekterna av det så underlättar det nya initiativ, säger Anna Thureson.
I rapporten konstateras att det idag finns en rad olika definitioner som olika aktörer använder, på många håll talas det om BID-samverkan (Business Improvement District). Boverket gör en egen begränsning av begreppet: ”Platssamverkan är en metod att uppnå samordning av aktörers resurser för att gemensamt göra förändringar, åtgärder och tillhandahålla service inom ett geografiskt avgränsat område.”
Den definitionen kan sannolikt komma att bli den vedertagna när platssamverkan framöver diskuteras. Men av mer praktisk betydelse för framtida projekt blir troligen Boverkets ställningstagande att behovet av en särskild lagstiftning om platssamverkan är mycket lågt. I debatten hörts argument för en specifik lagstiftning om platssamverkan för att sätta stopp för slumförvaltning och friåkarbeteende – alltså aktörer som drar nytta av samverkan utan att själva bidra. I rapporten lyfts istället samordnad myndighetstillsyn vad gäller miljö- och hälsoskyddsfrågor, räddningstjänst och brandsäkerhet som ett bättre sätt att komma tillrätta med en del av den problematiken.
– Och det går idag väldigt bra att bedriva frivillig platssamverkan. Av alla de som vi intervjuat ser majoriteten inte friåkare som så problematiskt. Man fokuserar då hellre på att få med de som verkligen vill bidra som en positiv kraft. Även om man skulle tvinga med någon i ett samarbete så kan man ju fråga sig hur bra samarbetet blir då, säger Mirja Ranesköld.
Det är slutsatser som Anna Thureson kan skriva under på.
– Vi uppmuntrar och hjälper våra medlemmar att engagera sig och ta ansvar för närområdet där de har sina fastigheter. Det är en självklarhet för att kunna bedriva en framgångsrik fastighetsförvaltning. Vi vet av erfarenhet att förutsättningar för aktivt och socialt och samhälleligt ansvar som bygger på frivillighet leder till ett långsiktigt större engagemang och ökad investeringsvilja. Vi delar därför Boverkets ställningstagande i detta.
