”Bostadsbyggandet måste vara en del av välfärden”

Lisa Pelling, utredningschef på Arena Idé, har nyligen släppt rapporten Wienmodellen – inspiration till en ny social bostadspolitik. Nu vill hon att Sverige hittar bostadspolitiska lösningar med inspiration från den österrikiska staden.

Varför Wienmodellen?

[ Annons ]

– Det som inspirerar är att Wien har en unik kombination av låga hyror och hög tillgänglighet. Många gånger ställs man inför valet att antingen ha låga hyror i ett begränsat bestånd, där få människor med små inkomster har rätt till lägenheter med låg hyra. Eller så har man en hög tillgång på lägenheter, men med hyror som en del inte har råd att betala. Wienmodellen är ett bra exempel på att de här sakerna går att kombinera.

Hur har staden lyckats med det?

– Förklaringen är så klart att man satsar på byggandet. För att Sverige ska kunna uppnå samma byggtakt till lika låga hyresnivåer skulle det krävas större investeringar av våra gemensamma resurser.

600 miljoner euro per år går till bygg­subventioner, byggkrediter och bostadsbidrag i Wien – skulle en liknande lösning verkligen vara möjlig i Sverige?

– Med tanke på att den svenska sociala bostadspolitiken under miljonprogramsåren kostade runt 40 miljarder årligen är det ingen omöjlighet. Det handlar om att vi behöver se bostäder som en del av välfärden och Sveriges infrastruktur. Men visst, det kan verka utopiskt att så mycket av de gemensamma resurserna skulle gå
till bostadsförsörjningen.

Men är det samhällsekonomiskt lönsamt?

– Ja, att investeringen inte görs innebär så klart väldigt stora samhälls­ekonomiska kostnader. Det är oattraktivt för stora internationella företag att etablera sig i Stockholm eftersom det är svårt att få tag på boende.

Och socialt?

– Bygger vi inte tillräckligt med bostäder som folk har råd att bo i bidrar det till ökad trångboddhet. Då uppstår sociala problem som att barn inte har någonstans att läsa läxor. Många har tillfälliga kontrakt vilket ger en otrygg situation på bostadsmarknaden. Det är en kostnad i sig.

Men samtidigt kritiseras Wienmodellen ibland för att inte täcka in personer med låg eller ingen inkomst.

–  Där finns det olika former av temporära lösningar, som härbärgen, som staden är engagerad i. Den kanske viktigaste restriktionen är att man måste ha varit skriven i Wien i två år för att få tillgång till subventionerade lägenheter. Det gör att många nyanlända inte har den tillgången. De gynnas istället av att det stora beståndet av kommunalt ägda hyreslägenheter pressar hyrorna som även hålls nere av en statlig hyresreglering.

Wien subventioner bostäder där folk ändå kan betala. Är inte behovsprövade bostadsbidrag bättre?

– Det skapar fattigdomsfällor och innebär att man inte kan öka sin arbets­insats utan att mista bostadsbidraget.I Wien är man trygg med att man har den hyra man har. Sedan kan man i perioder ha en högre inkomst och i perioder ha lägre inkomst, men man bor kvar i samma bostad. Det är en enorm livskvalitet.

Men skapar det inte en hyresadel, alltså folk som kom in på låg inkomst och sedan ändå kan bo kvar?

– Om andelen subventionerade bostäder blir för liten kan de inte användas för att hålla hyrorna nere i hela beståndet. I Wien är det inte 100 procent subventionerade bostäder i hyressektorn, hälften är byggda av bolag med särskild vinstbegränsning. Skulle man inte tolerera att man bor kvar när inkomsten stiger riskerar det att skapa segregation. Här är du trygg i att det inte är stigmatiserat att bo i en kommunalt subventionerad lägenhet. Det är istället något eftersträvansvärt för väldigt många.