Kent Svensson var en av de första att få bostad via Bostad först-modellen 2010. Nu har han ett eget kontrakt och säljer de hemlösas tidning Situation Stockholm på dagarna.
– Jag bodde hos min son och hans mamma tills han var åtta år. Men sen… äh… vi hade lite svårt att bo tillsammans.
[ Annons ]
Kent vill inte gå in på några detaljer. Han bodde aldrig på gatan, men han bodde än här, än där. Det var via metadonprogrammet, som han redan var inskriven på, som han fick nys om Bostad först som skulle testas för första gången i Stockholm.
– Att få börja i lägenheten utan att ha en massa krav på sig att vara drogfri är en sund idé. Enda kravet är att man uppfyller det alla andra hyresgäster också måste klara, att betala hyran i tid och så vidare.
Utifrån sina egna erfarenheter menar han att trappstegsmodellerna är fyrkantiga och fullständigt orealistiska.
– Jag menar, att komma ur ett missbruk är inte lätt. Återfall är en del av tillfrisknandet. Det är en grej många inte riktigt greppat.
En förklaring till att det fungerat så bra – han har stöd via metadonprogrammet, men boendet fixar han på egen hand – är att han inte bara blev utplacerad var som helst, utan i Hässelby.
– Inte för att livet längre är som när jag växte upp där. Men det kändes hemma på något sätt. När jag var inne på ett behandlingshem och fick en lägenhet ute i Västerhaninge kändes det helt fel, det funkade inte alls.
Han hoppas att fler fastighetsägare ska våga satsa på Bostad direkt.
– Ge det en chans! Det är väl inte värre än att personen åker ut om han missköter sig. Vad kan hända?
Kent resonerar själv kring att kanske sticker det i ögonen att missbrukare får förtur i bostadsbristens Stockholm.
– Men å andra sidan tror jag inte att någon skulle vilja göra den resan fram till det läge som gör en aktuell för Bostad först.
