Avvakta med storsläggan

Prishöjningarna den senaste tiden möter motstånd. Annika Winsth hoppas att centralbankerna hinner uppfatta det innan de går fram med storsläggan.

Vi lämnar 10-15 år bakom oss då priset på pengar har varit historiskt lågt, till och med negativt för vissa, för en framtid då pengar kostar igen. Skyhög inflation har fått centralbankerna att tvärvända och chockhöja räntor. Mer ligger dessutom i pipeline.

Med tanke på hur hög inflationen är finns det inte mycket att be för, räntorna måste upp. Särskilt då det i första hand är den underliggande inflationen, det vill säga rensat för energi, som nu stiger på bred front. Det är delvis en konsekvens av låg ränta även i goda tider då flera ekonomier har gått på högvarv en längre tid.  Hushåll och företag har konsumerat, investerat och producerat på en historiskt hög nivå, vilket öppnat för höjda priser och löneökningar.

Att företagen tagit tillfället i akt är inte särskilt förvånande. Under många år har det varit mycket svårt att höja priserna då globalisering och ökad transparens via nätet har bidragit till stenhård konkurrens på såväl hemmaplan som globalt.

När råvarupriserna stack i kölvattnet av pandemin öppnades ett fönster för att skicka vidare kostnadsökningar. Det beteendet eskalerade när det stod klart att efterfrågan var historiskt hög och köpkraften mycket stark. I den miljön insåg många att det gick att höja mer än den egna kostnadsökningen och inflationen var ett faktum.

När centralbankerna slutligen vaknade och började agera blev de nödgade att ta i kraftfullt. Riksbanken klippte till med den största räntehöjningen i historien när den höjde räntan med en hel procentenhet i september.

Efter mer än ett decennium med lågräntepolitik är det rimligt att utgå ifrån att hushåll och företag har vant sig vid att skuld inte kostar nämnvärt. Räntehöjningarna sker därmed både oväntat och häftigt. När de dessutom sker samtidigt i stora delar av världen är risken att ekonomierna tvärnitar. Inte minst konsumtionsviljan hos svenska hushåll är i farozonen.

När jag lyssnar till företag är det alltmer tydligt att de aggressiva åtstramningarna biter och att efterfrågan inom flera segment dämpas snabbt. Fönstret för att skicka vidare prisökningar och allmänt höja priser stängs därmed successivt. Alla företag och branscher är inte där ännu, men det är tydligt att något har hänt den senaste månaden.

Under våren och i början av hösten var budskapet att det aldrig varit så lätt att höja priser. I dag beskriver allt fler företag att de möter motstånd och ifrågasättande när de gör så. Efterfrågan är helt enkelt inte där.

Risken är att centralbankerna inte hinner uppfatta detta när de går fram med storsläggan. Statistiken de har som vägledning släpar tidsmässigt och det är först i efterhand vi vet hur efterfrågan verkligen såg ut. När de dessutom tar i kraftfullt är det svårt att bedöma hur mycket hushåll och företag tål.

Utifrån det perspektivet vore det bra med svag konjunkturdata i närtid. Många företag jag möter beskriver att innevarande år är hyfsat under kontroll, men att de är mycket osäkra inför vårens planer och budget. Centralbankernas dramatiska åtstramning får dem att bli försiktiga och riskerar att dämpa efterfrågan mer långsiktigt då osäkerheten nu slår mot investeringarna.