Även hyrorna måste spegla den hårda verkligheten

Överenskommelsen om hyressättningen som skulle skapa ordning har hittills mest skapat konflikter. Resultatet är att hyresgästerna fått det starkaste skyddet när kostnadsökningarna drabbat samhället, skriver Tomas Ernhagen.

Det var breda leenden, handslag och en hel del mediala överord. Äntligen, äntligen hade de nått hela vägen fram.

Det handlar om förra årets överenskommelse, den som slutligen skulle skapa ordning i förhandlingarna om den årliga justeringen av hyrorna i landets lägenheter. Hyresgästföreningen, Sveriges Allmännytta och Fastighetsägarna, hade efter åratals käbbel, enats om formerna och grunderna för förhandlingarna. Nu skulle parterna bygga sina yrkanden och bud på fem ekonomiska faktorer. Därefter skulle ett par månaders förhandlingar vidta som skulle krönas med en uppgörelse, som alla skulle känna sig, om inte nöjda, så åtminstone ok med. Så blev det inte.

Sällan har förhandlingarna gått trögare och sällan har konfliktnivån varit så hög som under det gångna halvåret. Som så ofta när kompromisser görs, visade det sig snabbt att parterna hade olika uppfattningar om centrala delar av överenskommelsen. Det hade kanske kunnat gå hyfsat bra om inte avtalet hade förlösts i en av de värsta ekonomiska situationerna på länge, med kraftiga kostnadsökningar och fallande reallöner. I någon mening satt alla i rävsaxen.

Den jobbiga verkligheten landade som en het potatis på förhandlingsborden runt omkring i landet. Hur skulle de ökade kostnaderna fördelas mellan hyresvärdar och hyresgäster, löd den svårlösta frågan? Överenskommelsen gav ett möjligt svar: 25–30 procent! Så mycket borde hyrorna höjas för att ge hyresvärdarna täckning för det senaste årets kostnadsökningar. Men överenskommelsen var mer sofistikerad än så.

Kostnadsökningarna ska beräknas som ett genomsnitt av utvecklingen under de närmast föregående åren, vilket i stället pekade på att hyrorna borde höjas med cirka 10 procent.

”Orimligt!”, ljöd det från motpartens företrädare, som förkastade alla tankar på att använda de fem faktorerna för att mekaniskt räkna fram en möjlig hyresjustering. Faktorerna skulle i stället utgöra en sorts resonemangsbakgrund, som i motpartens värld ledde fram till hyreshöjningar på maximalt 3–5 procent. Så som förhandlingsspelet är riggat, är det också precis på de nivåerna som uppgörelserna nu landar efter fem till sex månaders förhandlingslåsning.

Grattis hyresgäster! Som kollektiv är ni den grupp som har det starkaste skyddet mot de kostnadsökningar som drabbar alla andra i samhället. När hyrorna höjs med hundralappar, höjs kostnaderna för landets villa- och bostadsrättsägare med många tusentals kronor. Skillnaden står hyresvärdarna för. Det är en ganska kraftfull försäkring. Men tyvärr kan det på sikt bli en pyrrhusseger.

Kraftigt försämrade ekonomiska förutsättningar för att förvalta hyresrätter kommer att ge oss färre och sämre underhållna hyresrätter i framtiden. Ska vi undvika det, måste parterna sätta sig ner och tolka sin överenskommelse på ett sätt som ger mindre utrymme åt den mjuka resonemangvärlden och mer åt den lite hårdare verkligheten.