Att vara på väg är hennes plats!

Med norfolkterriern Dexter som ständig följeslagare är Liia Nõu, vd för Pandox, alltid redo att ta sig an världen. Hon har steppat in vid kriser, gått sin egen väg och med fast hand lett hotellfastighetsbolaget framåt.

Jag behöver bara ställa min första fråga. Sedan pratar Liia Nõu, vd för Pandox, i turbofart. Extremt engagerat och med en energinivå som slår i taket. Christian Ringnes, bolagets styrelseordförande, har kallat henne snabbare än vilda djur.

– Jo (ha ha). Det där handlar väl om att jag är snabb i tanken och alltid på väg någonstans. Mitt naturliga väsen är att vara lätt framåtlutad, redo att hoppa vidare till nästa grej, säger hon och tillägger:

 – Jag vet att jag pratar väldigt fort. För mig är det är en utmaning att ibland försöka ta det lite lugnare för att få med alla på tåget. Men blir jag carried away, då finns det liksom inget stopp.

Christian Ringnes har också gett Liia Nõu smeknamnet Mutti, som är en blinkning till Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel.

– Först kändes det kanske lite konstigt, men nu är jag glad över det. Tänker att det speglar att jag är målmedveten och energisk, men förhoppningsvis också lyhörd och empatisk.

Vi sitter i styrelserummet på Pandox huvudkontor på Vasagatan i Stockholm, iakttagna av fem porträtt av bolagets ”corporate dogs”. En av dem, Liia Nõus ständiga följeslagare, norfolkterriern Dexter, hoppar ledigt upp på stolen till höger om henne.

– Det är hans självklara plats vid alla möten. Sätter sig någon annan där blir han sur.

Totalt finns det sex kontorshundar. Hundtemat går igen på hela kontoret. Allt ifrån kuddar, statyer och skyltar, ”The key to happiness is dogs”, till ”bollhavet” i lunchrummet där vovvarna kan leka. Det hundvänliga kontoret är ett arv från den tidigare vd:n Anders Nissens tid. Hans boxer var först ut med att vara officiell corporate dog.

– Vår kultur handlar mycket om att bjuda på sig själv. Det får gärna vara lite busigt. Det är lättare att göra affärer med människor man kan skratta med. Men make no mistake. Vi är alltid professionella, det får aldrig bli larvigt.

Pandox är en av de ledande hotellfastighetsägarna i norra Europa. Totalt omfattar verksamheten 159 hotell med cirka 35 800 rum i 15 länder. Som för alla andra i branschen kom pandemin som en käftsmäll.

I slutet av februari 2020 hade Liia Nõu semester. Hon klättrade i Kilimanjaro och åkte sedan till Mallorca. Hon fick rapporter om pandemin och tog första bästa flyg hem.

– Allt hade börjat stänga ned på allvar. Och jag förstod att det här var verkligen inte bra. Det var bara att kasta sig in. Det första vi tänkte var hur ska vi få in pengar, hur ska våra hyresgäster kunna betala hyrorna?

Men, under hela pandemin fanns det inte en sekund när Liia Nõu tänkte: Nu kommer allt gå åt helvete.

– För det första trodde jag som de flesta, att det blir jobbigt, men är över om några månader. För det andra är jag är väldigt mycket här och nu. Som när jag cyklar Vätternrundan, då tänker jag knappast 300 kilometer framåt.

I alla kriser brukar man säga att människor förändras. Men jag tycker att vi är vanedjur som tenderar att gå tillbaka till det som var förut.

Pandemin gick inte över. Restriktionerna avlöste varandra. Beläggningen på hotellen minskade drastiskt, i många fall från omkring 80 procent till 5. Pandox omsättning sjönk från 5,6 miljarder kronor till 3,2.

Tisdagen den 27 april 2021 presenterade vd Anders Nissen och Liia Nõu, då ekonomichef, årets första kvartalsrapport. Drygt en månad senare gick Anders Nissen bort i sviterna av covid.

– Det var oerhört svårt att ta in. Jag sörjde min vän som jag jobbat tillsammans med i 14 år. Samtidigt visste jag att vi måste agera och informera.

När Anders Nissen insjuknade hade Liia Nõu klivit in som tillförordnad vd. I augusti blev hon formellt utsedd. Året efter, i oktober, presenterade Pandox sin starkaste kvartalsrapport i bolagets 27-åriga historia. Omsättningen hade ökat till 5,7 miljarder kronor – mer än rekordåret 2019.

– Hotellmarknaden har alltid kommit tillbaka. I alla kriser brukar man säga att människor förändras. Men jag tycker att vi är vanedjur som tenderar att gå tillbaka till det som var förut. Ta 9/11. Ingen skulle någonsin resa mer. Två månader senare reste folk mer än någonsin.

En skillnad som Liia Nõu dock ser är att gäster som reser i sitt jobb gärna stannar ett par extra dagar. Ett skäl tror hon är hållbarhetstänk, om man ändå ska flyga kan man lika gärna vara borta längre. Ett annat är ett ännu starkare behov av att få upplevelser och träffa människor.

– Efter pandemin känns det som att det är något vi prioriterar. Mer än att konsumera prylar eller renovera huset. Det behöver inte vara att resa till Mauritius. Det kan vara att åka till Stockholm och se en konsert med Madonna.

Med den kultur och det företag som Anders Nissen under 25 år byggt upp i ryggen har Liia Nõu format sin egen väg.

– Anders stod för ett mer traditionellt manligt ledarskap och tog ganska många beslut själv. Det var mer styrt. Jag vill att folk ska komma med lösningar. Självklart har jag det slutliga ansvaret, men jag vill att vi ska göra detta tillsammans på ett prestigelöst sätt.

Jag vill att alla ska få komma till tals och vara en del av processen.

Det har varit en förändringsresa som inte välkomnats av alla. Speciellt män som var vana vid att ta order från en annan man. Och som blev förvirrade över Liia Nõus svar på frågan: Hur ska jag göra det här?

– Svaret är alltid, det är du som är experten. Jag vill att alla ska få komma till tals och vara en del av processen. Det är lite som när man beskär en gran ovanifrån, då växer det nya skott underifrån.

Liia Nõu säger att hon är född till CFO. Hon har en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm. Dit sökte hon eftersom det verkade så svårt och det var en trigger. Sedan följde en rad jobb innan hon 2006 blev kontaktad av Pandox.

– Min första reaktion var: Va? Jag visste absolut ingenting om hotellbranschen, men blev snart fascinerad. Den handlar om så många saker, hållbarhetstänk, resmönster, mänskliga beteenden, service, bemötande… jättekul!

Med sig i bagaget har hon en grundtrygghet rotad i uppväxten. Hennes föräldrar var två av tiotusentals flyktingar som kom från Estland till Sverige under andra världskriget.

– Vi var verkligen en trygg kärnfamilj även om det var tufft ibland. Mina föräldrar har alltid känt en stolthet över var de kommer ifrån. För min del har jag fått en relation till min bakgrund först på senare år.

Mamma, högstadielärare, är i dag 89 år, och pappa, läkare, är 90. Fortfarande pigga och engagerade.

– De gör, de åstadkommer, som de alltid gjort. Jag har nog präglats väldigt mycket av det. De skriver till exempel fortfarande böcker, säger Liia Nõu och berättar om när hon besökte Estland för någon månad sedan. När hon går in på en bank får hon frågan, heter din mamma Helga Nõu?

– Det visar sig att barnen i grundskolan fortfarande läser böcker som min mamma skrivit. Då blev jag väldigt stolt. Det kändes lite som om jag vore Astrid Lindgrens dotter, säger hon och skrattar.

När Liia Nõu blickar framåt finns det många utmaningar. Det geopolitiska läget, de höga räntorna och lågkonjunktur. Men ännu syns ingen markant påverkan på affärsverksamheten.

– Hotellen är fulla och konferenser bokas som tusan. Vi såg inte ens några effekter av den fruktansvärda händelsen i Bryssel. Tvärtom, det går så det knakar. I och för sig har det i hög grad att göra med att Bryssel är navet för många förhandlingar och konferenser.

Hotellverksamheten har visat sig vara väldigt motståndskraftig.

Inte heller den negativa Sverigebilden tycks ha påverkat. Varken resandet och boendet i Sverige, eller att svenskar reser utomlands.

– Hotellverksamheten har visat sig vara väldigt motståndskraftig. Det finns en grundstruktur som är en del av den infrastruktur vi människor lever i. Det är klart att jag är ödmjuk inför hur det oroliga världsläget kan påverka, men ser med tillförsikt på nästa år.

Hur är du själv som hotellgäst, besvärlig?

– Absolut inte. Jag är inte den som klagar. Om det är något som är mindre bra ser jag det som en del i ett studiebesök. Jag har ju ett lite annat perspektiv än den vanliga gästen. Fast en sak. Om jag har duschat, har möte om en kvart och så funkar inte fönen. Då blir jag fullständigt vansinnig!

Resväskan då, är du bra på att packa?

– Man kanske skulle kunna tro att jag är supereffektiv. Det är jag inte. Jag behöver alltid maxa väskan med minst 30 kilo. Det är ett ständigt dåligt samvete. Jag tar med mig allt, för alla eventualiteter. Det kan innebära fyra baddräkter, jag kan inte välja.