Det är vår nya folksjukdom. Ensamheten får många, framförallt äldre, att känna att livskvalitén minskar. Men på många håll tar fastighetsbolag initiativ för att föra människor närmare varandra.
Himlen har öppnat sig över oss flera gånger medan vi avverkat dryga tio mil på E18. Det är den tid på året som det stora vemodet rullar in, för att citera Ted Ström. (Syftar på låten Vintersaga skriven och framförd av Ted Ström och som även har sjungits in av bland annat har Monica Törnell och Jerry Williams.)
Därför är kontrasten stor när vi väl är framme. I hyresfastigheten Hydran i Västerås välkomnas vi av värmen. Här står kaffet på, och några av hyresgästerna har samlats i det gemensamma vardagsrummet. De mjukar upp inför morgonens träningspass samtidigt som helgens höjdpunkter avhandlas.
Detta är en av Sveafastigheters trygghetssatsningar för att öka granngemenskapen bland sina hyresgäster, och i förlängningen motverka ensamhet bland äldre. En typ av social satsning som blivit allt vanligare. Hydran är som vilken fastighet som helst, med undantaget att de boende har gemensamma ytor att umgås på och erbjuds delta i aktiviteter, som styrs upp av boendets värd Desiré Haettman eller av hyresgästerna själva.
– Varje vecka har vi återkommande aktiviteter, som till exempel rörelseträning, spelkvällar eller att hyresgästerna själva samlas för att laga mat eller baka tillsammans. Utöver det så har vi ett event per månad, litet som stort. I somras hade vi midsommarfirande på vår innegård. Vi har även gått på teater, anordnat kräftskiva och senare i höst ska vi ha ost- och vinprovning. Bor man här har man helt enkelt ett extra vardagsrum och kök för gemensamt umgänge, säger Desiré Haettman.
Det talas allt oftare om ensamhet som vår tids folksjukdom. Enligt statistik från SCB är omkring 300 000 personer socialt isolerade i Sverige, och ensammast är de äldre. Minst var tionde över 75 år träffar inte familj eller vänner mer än högst ett par gånger i månaden. Därtill är upplevelsen av ensamhet inte bara begränsad till de som är socialt isolerade. Om man inkluderar social ensamhet och emotionell ensamhet växer andelen som känner sig ensamma betydligt. För dem som lider av ofrivillig ensamhet kan det också innebära hälsokonsekvenser.
– Om ensamheten blir långvarig kan det skapa en underliggande stress som påverkar vår kropp precis som annan stress kan göra. Man får ett sämre immunförsvar, vilket ökar risken att drabbas av olika infektioner, man får också ökad risk för stroke, för hjärt- och kärlsjukdom och för smärtproblematik. Ensamhet kan även påverka den psykiska hälsan Negativt, det kan leda till ökad ångest och även att man riskerar utveckla demens i tidigare ålder, säger Sara Fritzell utredare på Folkhälsomyndigheten.
Om ensamheten blir långvarig kan det skapa en underliggande stress som påverkar vår kropp precis som annan stress kan göra.
Varför vissa upplever sig vara mer ensamma än andra är enligt Sara Fritzell inte helt fastställt, men det finns grupper som är mer sårbara än andra.
– Det finns vissa faktorer som ökar risken för ensamhet. Till exempel att man har problem med hälsan och då särskilt bland äldre, eftersom de kan ha svårare att komma ut. Andra riskfaktorer är att man förlorar en partner, har dålig ekonomi eller är arbetslös. Sen har man sett att det också är vanligare med ensamhet bland män än kvinnor och i större städer jämfört med mindre tätorter. Men vad detta kan tänkas bero på behöver man fundera på och undersöka närmare.
Vad samhället kan och bör göra för att erbjuda bättre stöd mot ensamhet har varit en het fråga, inte bara i Sverige utan i flera länder i Europa. Mest uppmärksammad har den brittiska satsningen varit med världens första ensamhetsminister och en utarbetad strategi med bland annat sociala aktiviteter på recept.
– I Sverige har man tittat på olika insatser och vad som funkar bäst. Faktorer som att man ska känna sig delaktig och aktiveras är förstås sådant som hjälper mot ensamhet, säger Sara Fritzell.
Hur skapar samhället på bästa sätt tid och rum för dessa viktiga samtal?
Hon anser att samhället kan behöva utvidga synen på lösningar från bara insatser i primärvården till något bredare.
– Vissa menar också att äldre kanske inte vill ha fler aktiviteter, utan att de kanske hellre bara vill få tillfälle att prata om det som faktiskt spelar roll och som kan vara svårt. Hur skapar samhället på bästa sätt tid och rum för dessa viktiga samtal?
Sara Fritzell sitter såklart inte på svaret. Men hon konstaterar att det är svårt för kommunen, pro och andra aktörer att kunna hjälpa dessa personer eftersom ensamhet inte är något som syns, tvärtom är det ofta svårt att upptäcka utifrån. Därför menar hon att det är viktigt att bygga samhällen och bostadsområden med trygga och tillgängliga platser för generationer att kunna mötas.
Anita Blomdahl skulle kunna vara en i ensamhetsstatistiken. Hon berättar hur hon tidigare upplevde stunder av ensamhet. I snart två år har hon bott på Hydran och i dag menar hon att det är stor skillnad från hur hon tidigare levde.
– I höghuset jag bodde i tidigare var det svårt att få kontakt med andra. Det var på sin höjd ett hej i hissen, men någon vidare gemenskap var svår att få till.
Många av de boende är som en förlängd familj där vi hjälper och finns där för varandra.
Ingen av Anita Blomdahls fyra barn bor kvar här i Västerås och syskonen bor i Finland. När hon gick i pension försvann den dagliga samvaron med andra.
– Här är det på ett helt annat sätt, många av de boende är som en förlängd familj där vi hjälper och finns där för varandra. Man kan välja att umgås när andan faller på eller stänga dörren om sig när man vill vara ifred. Men man behöver aldrig vara ensam.
Möjlighet till gemenskap verkar vara den gemensamma nämnaren hos flera av hyresgästerna när de valde att flytta till Hydran. Flera av dem har bott här sedan fastigheten slog upp dörrarna för två år sedan, och har nu svårt att se sig flytta därifrån.
– Alla har ju en egen lägenhet i huset, men man kan alltid kila ner till vårt gemensamma vardagsrum för att umgås. Det har hänt mycket under året med till exempel kriget i Ukraina och vårt eget val här i Sverige. Händelser man inte vill sitta själv med utan gärna pratar med Andra om. Och på fredagar träffas vi här och tar ett glas vin tillsammans och firar in att det är helg, berättar Eva Berg.
Ytterligare ett innovativt boendeprojekt är Helsingborgshems satsning där de genom ett gemensamt boende försöker motverka äldres ensamhet samtidigt som de skapar ett nätverk för unga flyktingar.
Projektet är helt unikt i jämförelse.
… det är en sådan mix av olika kulturer.
I Sällbo, som sällskapsboendet fått heta, blandas äldre ensamstående personer med unga etablerade svenskar och nyanlända, i syfte att öka möjligheterna för de nyanlända att integreras och ge de äldre en social samvaro. Projektet har nu hållit i gång i tre år, och en som följt det på plats är Ju Liu, docent i innovationsstudier vid Malmös universitet.
–Projektet är helt unikt i jämförelse. Inte det faktum att det är co-living över generationer, vilket förvisso är ovanligt, men att det är en sådan mix av olika kulturer. Något som också är helt nytt, särskilt i en svensk kontext, är att man handplockade de boende. Detta för att få en bredd av olika människor, inte bara vad gäller ålder eller kulturell bakgrund, utan också personlighetsmässigt, säger Ju Liu.
Trots att vissa till en början var skeptiska visade det sig falla väldigt väl ut. Projektet har dessutom bjudit på överraskningar längs vägen.
– Från början trodde man att det var de unga, etablerade svenskarna som skulle axla rollen att väva samman de olika grupperna. Men det visade sig vara de äldre som gjorde detta. De har utvecklat en väldigt fin relation där de hjälper de nyanlända med läxorna och lagar mat tillsammans, säger Ju Liu.
Vad kan fastighetsbranschen lära av ett projekt likt detta?
– Att vi behöver våga utmana det existerande systemet. Vi kan inte möta nya utmaningar med gamla regler. Min tro är att vi behöver öppna upp regleringen och att politiker måste våga låta entreprenörer utforska denna typ av projekt. Oavsett om resultatet är lyckat eller inte, lär vi oss något nytt för framtiden.
Och det kommer idéer kring regelförenklingar och systemlösningar från flera håll. Exempelvis resonerade Karolina Skog, som ligger bakom utredningen En Socialt Hållbar Bostadsförsörjning, nyligen intervjuad i Fastighetstidningen kring hur det kan vara svårt att få ihop de rent kommersiella villkoren för de ytor som ska delas.
– Där tycker jag att det vore intressant att utreda om det offentliga inte kan bistå rent finansiellt för att möjliggöra den typen av projekt. Man gör det redan med trygghetsboenden, så det är en typ av stöd som bör kunna vidgas till fler grupper genom att det finns samhällsnytta i att bo på mindre yta med mindre energiförbrukning samtidigt som man kan bryta ensamheten i olika grupper, sa Karolina Skog.
Gemensamma ytor ökar trivseln och gemenskapen bland hyresgäster.
Moa Andersson, kommunikationschef på Sveafastigheter, håller med om att gemensamma ytor är en ekonomisk utmaning då de inte genererar en hyresintäkt på samma sätt som en kommersiell yta.
– Riktade stöd hade kunnat bidra till mer tilltagna gemensamma ytor. Vi ser dock samtidigt att gemensamma ytor ökar trivseln och gemenskapen bland hyresgäster, vilket vi hoppas leder till att människor både flyttar in hos oss och vill bo hos oss länge, säger Moa Andersson på Sveafastigheter.
För helt klart kan olika satsningar på stärkt gemenskap ha ett rent marknadsvärde. Ett exempel är Fastighetsbolaget Covitum som lanserar ett socialt bostadskoncept med gemensamhetsutrymmen när de bygger för de som rekryteras till den gröna industrin i Norrbotten. Ett annat är bostadsutvecklaren Bonova som marknadsför grannskap med en känsla av gemenskap.
Kritiska röster finns dock som menar att ensamhet inte borde vara ett problem för samhället att lösa. En av dem är Hanne Kjöller, tidigare ledarskribent på Dagens Nyheter, som i en omtalad krönika beskrev hur ensamhet är ett val och där hon bland annat skrev att ”nog är det märkligt att leva i en tid där det talas om välfärdens brister samtidigt som vissa menar att vuxna, friska människor behöver politiker och tjänstemän för att knyta vänskapsband. Hur kunde vi bli så hjälplösa? ”
Men att det vore ett problem när olika samhällsaktörer engagerar sig är inte en bild som delas av Sveafastigheter. Tvärtom menar Moa Andersson att det enbart är positivt med gemensamma aktiviteter som underlättar för boende att lära känna varandra, och i förlängningen bidrar till att man både trivs bättre och känner sig tryggare i sitt bostadsområde. Om det får boende att bo kvar längre och ta hand om sitt område är det en ren lönsamhetskalkyl för fastighetsbolaget.
Utöver trygghetsboendet i Västerås har Sveafastigheter också anordnat andra aktiviteter för sina hyresgäster att delta i.
– Förra året testade vi något som kallas för Buddyslingan. Alla som flyttade in i vår då nybyggda fastighet i Uppsala erbjöds vara med i aktiviteten som gick ut på att man varje dag i en månads tid gjorde något praktiskt, det kunde vara att meditera eller lära sig ett nytt språk, vilket man sedan berättade om för övriga deltagare. De motiverade varandra till att fortsätta samtidigt som de lärde känna varandra. Efter en vecka bytte man så kallad buddy för att man skulle knyta fler kontakter bland sina grannar, berättar Moa Andersson.
Att fler engagerar sig för gemenskap och trygghet ser vi bara som positivt.
Finns det en risk att det bara blir engångsföreteelser, där de boende lämnas åter i sin ensamhet när aktiviteten är över?
– Just aktiviteten med Buddyslingan är kopplat till inflytt i en ny fastighet, där alla hyresgäster sitter i samma båt med att lära känna ett nytt hus och kanske till och med bostadsområde. Sedan har vi också precis startat upp en digital boendeplattform som påminner om en Facebookgrupp, men då bara för de hyresgäster som bor i fastigheten. Här kan allt avhandlas, allt ifrån någon som behöver låna socker till frågor om cykelpoolen. Så det finns saker att göra för att hyresgäster ska ha en enkel väg att kunna kommunicera med varandra, även efter avslutade specifika aktiviteter.
Ser du någon risk att satsningar av detta slag urholkar ett annars starkt föreningsliv?
–Nej, om det finns ett lokalt föreningsliv krokar vi gärna arm med dem, då de känner platsen bäst. Att fler engagerar sig i ett kvarter och samhälle för gemenskap, trivsel och trygghet ser vi bara som positivt.
Hos hyresgästerna på Hydran har det hunnit bli eftermiddag. Ur högtalarna spelas Abbas Voulez-Vous samtidigt som vaxduk, penslar och färg åker fram på det långa bordet. En kvinna slår sig ner i soffan bredvid, hon är inte här för att måla utan har kommit för att läsa tidningen.
Det hela började med en akvarellkurs, som sedan utvecklades och blev en egen aktivitet på initiativ av hyresgästerna själva som nu ses minst en dag i veckan för att måla tillsammans. Just i dag har en handfull deltagare samlats, såväl nybörjare som mer erfarna målare.
– När det blir kallt och mörkt ute, och det inte händer så mycket ändå, då kan vi träffas flera dagar i veckan. Vi inspirerar varandra, får ut lite av vår kreativitet tillsammans, men det är Också ett tillfälle att bara få umgås och prata. I våras började vi på en gemensam tavla där vi i slutet av varje träff tillsammans skapade med den färg som blev över. Nu hänger den här i vårt gemensamma rum, säger Berit Johansson och pekar på den stora tavlan som står på ett staffli längs väggen.
Ett gäng inspirationsbilder sprids ut på bordet och delas sinsemellan, visionen för dagens målningar diskuteras livligt.
Vårt besök på Hydran lider mot sitt slut men när vi lämnar hyresgästerna fortsätter samtalen.
– Vill någon följa med på pub och dricka öl på torsdag?
– Ja, gärna! Men först är det ju författarsamtal här hos oss.