De högt ställda förhoppningarna om smidigare hyresförhandlingar infriades tyvärr inte. Nu uppmanar Ingela Lindh och Anders Holmestig samtliga parter att ta ansvar för trepartsmodellen – och för hyresrättens framtid.
Förhoppningarna om en effektiv förhandlingsprocess med resultat som skulle gynna hyresrättens framtida utveckling var högt ställda när vi i september förra året inledde hyresförhandlingar.
På plats fanns nu ett uppdaterat ramverk med tydliga och gemensamma grunder för hyresutvecklingen som både vi på Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen samt Sveriges Allmännytta stod bakom, den så kallade trepartsmodellen. Dessutom gav det nya skiljemannaförfarandet möjligheten för parterna att vända sig till en oberoende instans om förhandlingarna skulle köra fast.
[ Annons ]
Och körde fast var precis vad vi gjorde. Problemen uppstod redan innan förhandlingarna drog igång. Hyresgästföreningen dröjde in i det längsta med att uppdatera förhandlingsordningarna så att det skulle vara möjligt för fastighetsägare att använda sig av skiljeförfarandet. Det skapade en onödig frustration och osäkerhet inför förhandlingarna.
När förhandlingarna väl startade parkerade sig Hyresgästföreningens förhandlare på bud som låg mycket långt under den hyresjustering som vår gemensamma modell indikerade. Därmed var det tidigt klart att vi skulle tvingas vända oss till skiljemannen på många håll i landet. På närmare hundra orter blev det så. Situationen var likartad för de kommunala bolagen, som bildade historiskt långa köer till den partsgemensamma Hyresmarknadskommittén.
Problemen uppstod redan innan förhandlingarna drog igång.
Där den oberoende skiljemannen lämnat sina rekommendationer har vi hamnat på nivåer kring fem och en halv procent, eller något däröver. För Hyresmarknadskommittén ligger avgöranden på liknande nivåer. Det är anmärkningsvärt långt från de nivåer som trepartens gemensamma förhandlingsmodell pekade på, och ännu längre ifrån de nivåer som egentligen krävs för att säkra att vi även i framtiden har många och väl underhållna hyresrätter.
Det beror sannolikt till stor del på att lagstiftningen inte ger någon närmare vägledning om på vilka grunder som hyresjusteringen ska ske och att trepartens gemensamma modell uppenbarligen gör det möjligt att lägga bud som saknar all form av ekonomisk realitet.
När vi nu inleder utvärderingen av förhandlingarna är vår utgångspunkt att vi framöver behöver en hyresutveckling som gör att förvaltningen inte bara går ihop utan dessutom möjliggör för nya investeringar. Den utgångspunkten måste bli vägledande för alla parter för att fastighetsägare ska kunna fortsätta erbjuda attraktiva och efterfrågade hyresrätter. Här behöver alla parter ta sitt ansvar för hyresrätten.
Hyresförhandlingarna har en tendens att förmörka himlen och överskugga allt annat som görs för att skapa en bättre bostadsmarknad. Det är synd. Det finns trots allt en del ljusglimtar som förtjänar att lyftas fram, inte minst de som gäller trygghetsområdet. Exempelvis lade regeringen nyligen fram en proposition om att det ska bli lättare att säga upp kriminella hyresgäster som utsätter grannar och närområdet för otrygghet. Den nya lagen ska börja gälla redan vid halvårsskiftet i år.
Det är ett mycket viktigt steg för att öka tryggheten för hyresgästerna som har rätt till ett tryggt boende. Men det måste alltid vara polisens uppgift att bekämpa brott. Det ansvaret kan och får aldrig läggas över på fastighetsägare.
Ingela Lindh,
ordförande Fastighetsägarna Sverige
Anders Holmestig,
vd Fastighetsägarna Sverige
