Fram till jul kan du följa Fastighetstidningens julkalender där vi fokuserar på samarbete. I första luckan hittar du ett samtal med Fastighetsägarnas Anna Wiking om betydelsen av ett stärkt civilsamhälle.
Journalistik fokuserar ofta på de problem och konflikter som uppstår. Så också Fastighetstidningen, inte minst detta år präglat av tuffa hyresförhandlingar. Men så här inför julen tänkte vi fokusera på de goda nyheterna. Följ vår julkalender fram till julafton för en massa inspirerande exempel där fastighetsägare och hyresgäster gör bra saker ihop.
Nöjda hyresgäster känner sig sedda, bekräftade och delaktiga.
[ Annons ]
Vi inleder med ett samtal med Anna Wiking, stadsutvecklings- och samhällsstrateg på Fastighetsägarna Syd, om varför det just nu är så viktigt med initiativ för att stärka civilsamhället.
Men vi börjar ändå i det konfliktfyllda året.
Bilden man får är att det är extremt spänt och att fastighetsägare och hyresgäster står i ett motsatsförhållande till varandra. Är det så?
– Såklart förekommer det situationer då motsatsförhållanden uppstår mellan fastighetsägare och hyresgäster. Men i ett lite större perspektiv: Nej! Som fastighetsägare är man otroligt mån om att ha hyresgäster som trivs. Nöjda hyresgäster har en positiv inverkan på fastighetsförvaltningen. Nöjda hyresgäster känner sig sedda, bekräftade och delaktiga. Och det finns många exempel där det verkligen är så. Fast jag kan ju förstå att bilden under till exempel hyresförhandlingarna är en annan.
Skulle man kunna lägga denna gigantiska spricka till myterna om hyresrätten? (Syftar alltså på den kampanj som Fastighetsägarna drivit under hösten med avsikt att slå hål på myter om hyresrätten och hyresgästerna).
– Ja, det är ju faktiskt också en sådan.
Men trots allt. Det finns väl en gräns. Finns det inte en risk att den samverkan du menar ofta finns äventyras när hyresgästen upplever allt större hål i plånboken? Eller kanske bara av en allt hätskare debatt om saken?
– Det är väl lite så som med alla relationer, det är ju inte så intressant att lyfta när allt i förhållandet fungerar, utan det är just konfliktytorna man hör om.
Men bortom det som oftast blir rubriker märker Anna Wiking en allt större vilja att bidra bortom det mer strikt regelmässiga fastighetsägaransvaret. Och då från båda håll.
– Det är när man hittar varandra som man verkligen kan göra skillnad. Och där ser jag att allt fler vill bidra till att stärka trygghet, social gemenskap och andra viktiga aspekter kopplad till vår boendemiljö.
Hon menar att en förutsättning är att påtala var huvudansvaret ligger.
– I grunden är till exempel trygghetsfrågan ofta en myndighetsfråga. Det hindrar inte civilsamhället att bidra. Men det måste bygga på tryggheten att polis och andra myndigheter verkligen tar sitt ansvar, säger Anna Wiking.
Det kan gärna vara det lilla, lilla, lilla – som att engagera sig i en trygghetsvandring.
Då kan ganska små saker komplettera och vara viktiga, som att skapa engagemang kring odling på gården.
– Det kan gärna vara det lilla, lilla, lilla – som att engagera sig i en trygghetsvandring eller att få kännedom om vad som är viktigt för hyresgästerna i en boendeenkät. Det skapar en viktig dialog och ett socialt kitt grannar emellan.
Hur det gynnar även annat kopplat till boendet är något Anna Wiking undersökt bland annat i arbetet med Myter om hyresrätten. Hon konstaterar ett ökat intresse för det lilla, lilla, lilla.
– Jag tycker mig se att man generellt kan se hur det vi gör alltmer ska spegla vilka vi också vill vara. Alltså en större medvetenhet om de avtryck vi gör mätt i sociala hållbarhetsaspekter och hur vi påverkar och bidrar till samhället och platserna vi vistas på.
Vi går från det lilla, lilla, lilla till det stora, stora, stora. Och här finns det viss risk för spår av storvulenhet, vilket det lätt blir när media ska ta sig an hotet mot demokratin i en svensk kontext. Men i ett globalt perspektiv är hotet reellt: Enligt årets demokratirapport från Göteborgs Universitet lever 71 procent av jordens befolkning i icke-demokratier. För tio år sedan var den siffran 48 procent. Och som Pulitzerbelönade Anne Applebaum visar i aktuella boken Autokrati AB: diktatorerna som vill styra världen – dagens autokratier styrs numera på nätverk som vilar på kleptokratiska finansiella strukturer och komplexa system för övervakning och desinformation. Vävar som tenderar att bara växa.
Utan att gå in på om det finns ett sådant hot i Sverige. Vad tänker du kring behovet att stärka civilsamhället?
– Utan att hänfalla åt domedagsprofetior så kan jag ju hålla med om en sådan analys av samtiden. Då inte minst utifrån hur klyftorna i samhället ökar. Inte bara sett ur ekonomiska aspekter, utan kanske snarare en växande politisk polarisering. Kanske kan man se det just som att när hotet mot demokratin tenderar att växa så är det allt fler som faktiskt engagerar sig i verkliga lösningar, resonerar Anna Wiking.
Där handlar det också om att skapa de platser där vi kan interagera.
Här lyfter Anna Wiking gärna hur exempelvis Stockholms Stadsmission, med hjälp från fastighetsbranschen, tagit saken i egna händer och byggt ett eget hyreshus för dem som står allra längst utanför bostadsmarknaden. Och på hennes egen hemmaplan Malmö har flera ställt sig bakom Barns bostad först.
Hon fortsätter:
– Där handlar det också om att skapa de platser där vi kan interagera med dem som vill åt samma håll och som vill engagera sig i ett starkt civilsamhälle. Att kunna göra det i det lilla, där man bor, blir något viktigt i en större helhet.
Anna Wiking konstaterar att flera större bolag intresserar sig av siffror på exempelvis valdeltagande. Då inte enbart för att värna demokratin, utan man märker att det också stärker samhället på kvartersnivå.
Sociologen och filosofen Zygmunt Bauman har myntat begreppet ”flytande rädsla”. Att det i det moderna samhället paradoxalt finns en ökad känsla av otrygghet, trots att de verkliga farorna generellt minskat. Men sitter man ensam i sin lägenhet och tar in flödet av nyheter kan man lätt få känslan av att vi närmast står vid apokalypsens brant. Då kanske samtalet vid odlingslådorna ger viss sans och balans.
Jag tänker på hur utvecklingen av de sociala medierna alltmer gör att vi lever i en förvrängd verklighet. Då kanske just den lilla, lilla, lilla gemensamhetsodlingen till slut blir den enda vettiga kanalen för social interaktion.
– Jag håller med. Och för att återkoppla till klyftan mellan boende och hyresvärd. Det är lätt att underblåsa ett sådant missnöje. Men då är det extra viktigt att hitta ytorna där man kan bygga det positiva tillsammans och tron på att utvecklingen går att påverka.
