När marknaden inte klarar av producera hyresrätter måste politiken gå in och styra, menar Socialdemokraternas Veronica Palm. Hennes vision är att man ska ha möjlighet att göra bostadskarriär utan att behöva investera pengar.
Fram till valet får varje riskdagsparti vidareutveckla några av svaren i den stora bostadspolitiska enkät som publicerats i senaste numret av Fastighetstidningen.
[ Annons ]
I Fastighetstidningens enkät säger du att ni vill införa investeringsstöd till de som bygger studenter och hyresrätter – hur ska de se ut?
– Vi sneglar på investeringsstödet som fanns innan 2006 där man hade tydliga krav på storleken. Men tanken är att minska storlekskravet ytterligare så att det gäller små lägenheter och studentlägenheter. För att få del av investeringsstödet så måste man klara av att ha en lägre hyra än snittet för nyproduktion i regionen. På så sätt tvingas den som bygger att se över alla kostnader för att få del av stödet.
Det finns det de som säger att subventioner driver det upp priserna och stör konkurrensen. Vad svarar du på det?
– Det här är inte att kasta godis på fastighetsbolagen. Eftersom vi sätter ganska hårda krav kan man inte lägga det som en extra vinstdel i sin produktion. Det vore oansvarigt att bara ge fastighetsbolagen stöd för nyproduktion generellt. Däremot betyder det att politiken går in och styr vilka produkter vi tycker att branschen inte klarar av att producera och ser till att de kommer fram. Det är klart att man kan kalla det ett ingrepp i den fria marknaden, men det är för att vi tycker att byggs det alldeles för lite av små hyresrätter, eller överhuvudtaget hyresrätter. Om inte marknaden klarar av det, då är det politikens uppgift att stödja. Ett riktat stöd för små hyresrätter tycker jag är rimligt.
Apropå hyressättningsmodellen så säger ni att det inte finns skäl i grunden att ändra den nuvarande hyressättningsmodellen. Finns det några förändringar som ni kan tänka er?
– För mig är det viktigt att den lagändring som gjordes under den här mandatperioden får verka. Att man gett parterna större ansvar för hyressättningen tycker jag är bra. Alla tre parterna, Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och Sabo, har ett ansvar att se till att den fungerar. Grundproblemet idag är att vi har en sådan enorm brist, framför allt på hyresrätter. Det är väldigt lätt att snegla på bostadsrätten, där vi har en fri prissättning. Jag vill inte ha en fri prissättning på hyresrätter och då är lösningen parter som tar ansvar för en förhandlad hyra och ökad produktion.
Varför ska man inte som hyresgäst få träffa individuella avtal?
– Nej det tycker jag inte. Individuella avtal både på hyresrättsmarknaden och arbetsmarknaden är en möjlighet att underminera de kollektiva avtalen. Det tycker jag inte är lämpligt varken i befintligt bestånd eller i nyproduktion. Regeringen skrev i budgetpropositionen om individuella presumtionshyror i nyproduktion. Det vore helt förödande för möjligheten att ha en fungerande hyressättningsmarknad.
Vad skulle konsekvensen bli när du säger ”förödande”?
– Vi har ett underskott på 120 000 bostäder i Stockholm enligt Handelskammaren. Då är det klart att med det enorma tryck som finns på Stockholms bostadsmarknad så finns det alltid någon som är desperat nog är beredd att betala lite mer. Det kommer inte ge fler lägenheter för det, det kommer bara leda till en osäkerhet och en utträngning. För mig är det skillnad på hyresrätt och bostadsrätt. Vi har valt ett sätt i Sverige där vi låter marknaden sköta bostadsrätter och hyresrätter låter vi människor sköta. Där får demokratin vara med.
Din bostadspolitiska vision, hur ser den ut?
– Kortsiktigt måste vi öka produktionen. Vi behöver öka produktionen av allt men framför allt hyresrätter och framför allt mindre hyresrätter. Min vision är att kunna åka ut till exempelvis Gårdsten och vandra runt bland radhus, villor och höghus och inte veta vem som äger, hyr eller bor där. Utan att människor bor i det boende som just nu passar ens livssituation, så att vi också får in en blandning av människor. En familj ska ha möjlighet att hyra ett radhus eller en villa. Om man är uppväxt och har bott hela sitt liv i exempelvis Tensta så ska man ha möjlighet att göra en bostadskarriär i Tensta utan pengar eller pengar till insats.
Hur ser din egen bostadskarriär ut?
– Mitt första boende var ett kollektivboende med ett gäng tjejer som delade på lägenhet, men min första egna lägenhet var en liten etta med kokvrå, toalett och en dusch i källaren i Stångåstaden i Linköping. När jag flyttade till Stockholm till min blivande man jag flyttade in i hans etta på 13:e våningen i Högdalen. Vi fick en trea genom Familjebostäders interna kö. När vi fick barn och väntade tvillingar vi köpte ett radhus.
Efter skilsmässan förra året köpte jag en liten trerummare i ett femtiotalshus i förort, där jag bor med tre döttrar. Jag hade hellre hyrt en lägenhet. Jag har ställt mig i bostadskö och hoppas på att någon gång komma fram. Jag tjänar ganska mycket, men det är vad banken godtar – en trea i förort om man inte har kapital och behöver en lägenhet snabbt i en skilsmässa.
Läs hela bostadspolitiska enkäten i Fastighetstidningen nr 6.
