ALMEDALEN Anna Denell, hållbarhetschef på Vasakronan, har varit hårdbevakad i Almedalen. Under 24 timmar följde Fastighetstidningen henne hack i häl (okej, vi släppte bevakningen ett tag under småtimmarna). Reportaget kommer du att kunna läsa i Fastighetstidningen nummer 6 (ute den 24 augusti).
Hur känns det nu?
[ Annons ]
Först kändes det lite märkligt att ha någon i släptåg. Sen var det bara härligt, vi kan bestämma vilka dagar du ska hänga på nästa år… (skrattar). Men det var roligt att ha någon att berätta för vad man gör och varför man gör det. Det är frågor jag tror att vi borde ställa oss själva lite oftare.
Du var bland de första från Vasakronan, och förmodligen från branschen i stort, som började närvara i Almedalen. Varför tycker du att man bör vara här?
– Det är en väldigt spännande blandning av folk. Här möter man ministrar, intresseorganisationer och representanter från olika företag. Det är spännande när man hamnar i oväntade konstellationer. Här finns det ett helt annat utrymma för spontanitet och är inte lika tillrättalagt och uppstyrt som på hemmaplan.
Vad har du personligen fått ut av Almedalsvistelsen hittills?
– Jag har lärt mig en hel del nytt. Sen kanske man ibland kan känna att seminarierna tar upp saker som man redan kan. Men det innebär samtidigt att man får en väldigt bra bild av vad som står på agendan för olika aktörer. Fast det märker man först efter när man kommit hem. Men framförallt är det alla möten. Igår råkade jag hamna bredvid Finlands ambassadör på en middag. Det hade aldrig hänt någon annanstans. Det var jätteintressant och det finns nog få människor som är så lättsnackade som diplomater.
Du som är Almedalsveteran, märker du någon skillnad mot tidigare år?
– Det fanns en farhåga att näringslivet skulle ta över helt. Men jag tycker inte att det känns så nu när man är på plats. Sen känns det som att inbjudningar till evenemang som har karaktär av mer slutna sällskap har ökat. Jag tycker i och för sig att de är bra, eftersom man får möjlighet att diskutera viktiga frågor på ett helt annat sätt. Men om det blir för mycket sånt och att de viktigaste samtalen flyttar in bakom stängda dörrar så tappar man själva poängen med Almedalsveckan. Där måste alla aktörer som är med vara vaksamma så att man inte urvattnar det öppna programmet.
