”Vi borde bygga bättre än vi någonsin gjort ”

Misstagen med miljonprogrammet kan upprepas när bostadsbristen byggs bort. Istället för storskalighet borde småskaligt byggande stimuleras, där enskilda individer bär risk och ansvar, menar arkitekten Staffan Schartner, ordförande i Föreningen för Byggemenskaper.

Annons:

Annons:


Hur ser trenden för byggemenskaper ut?

– Den är definitivt uppåtgående. Än så länge är det ont om konkreta exempel, men när det finns ytterligare fyra–fem projekt så tror jag att det kommer att bli mycket större. Man ser hur det har gått i Tyskland där flera kommuner aktivt börjar intressera sig för byggemenskaper istället för att bara passivt släppa fram dem.

Tyskland?

– Där finns de två kanske mest intressanta stadsbyggnadsexemplen i Europa; de sydtyska städerna Freiburg och Tübingen. Framför allt Tübingen använder byggemenskaper som ett samhällsbyggnadsinstrument. De hittar sätt att aktivera bottenvåningar i B- och C-lägen, lyckas få småskalighet, variation, socialt engagemang och social blandning. Det är en demokratisering där människor själva är del av stadsplaneringen istället för att vara dess offer, som Tübingens borgmästare uttrycker det.

I Sverige används medborgardialog för att få in demokratiska aspekter i byggandet. Räcker inte det?

– Ja, det finns med i planprocessen och det gör det ju även i Tübingen. Men sedan får engagemanget fortsätta där genom att medborgarna själva tar ansvar för husbyggandet. Det gör man inte i Sverige utan här släpper man iväg bollen.

Vad händer med kvalitet när glada amatörgrupper släpps in i byggandet?

– Kloka kommuner ställer krav på tillräcklig professionell hjälp. Jag är inte orolig för att det inte ska finnas tillräckligt med kompetent folk för att se till att man bygger rätt.

Varför ska enskilda ta ansvar och risk när de kan överlåta hela processen på andra?

– Det kan vara värt risken och ansvaret för att kapa kostnader. Få bostadsprojekt har en vinstmarginal på under 17 procent och det är inte ovanligt med vinstmarginaler på 40 procent och högre. Och man får en unik bostad – vill man ha en standardbostad kanske man ändå ska gå till JM. Vill man inte det, eller vill man bo med människor som man har en speciell relation till, då får man bygga själv.

Ingår du själv i en byggemenskap?

– Ja, vi är en grupp som letar efter en tomt. Vi har tittat på hundra olika platser på Södermalm. Vi valde ut 20 av dem, bad Stockholms stad om markanvisning och fick nej på 15. Fem var kvar, men då fick vi svaret att staden inte gynnar privatpersoner. Så istället ska man tvinga oss att betala 40 procent mer för att gynna ett byggbolag! Jag förstår inte resonemanget.

Jag anar en stillsam revolt mot rådande ordning i byggbranschen?

– Det kan man nog säga. Många är trötta på att det som byggs inte är så inspirerande, särskilt inte i förhållande till hur mycket det kostar. Vi är återigen på väg in i en situation där vi bara ser till kvantitet och vi vet hur det gick förra gången. Det som byggs nu ser inte ut som de storskaliga områdena från 1970-talets början. Men risken är att vi kommer att få samma problem därför att vi återigen bygger sämre än det bestånd som redan finns, där människor som inte har andra val kommer att hamna. Istället borde vi bygga bättre än vi någonsin tidigare gjort.