”Ta lite korta perspektiv”

Många ropar efter breda överenskommelser för bostadsmarknaden. Men Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, tar hellre små steg i rätt riktning. ”Genom att inte diskutera vad som ska hända på lång sikt kan man komma överens om reformer idag”, skriver han i sin krönika.

Annons:

Annons:

Annons:


I debatten efterlyser många en bred överenskommelse och långsiktiga spelregler för bostadsmarknaden. Två önskemål som kan vara mycket svåra att förena i praktiken. Låt mig ta hyresregleringen som exempel.

Det finns grundläggande skillnader mellan hur olika politiska läger ser på ”marknaden”. Hur mycket behöver vi egentligen reglera för att få en marknad att fungera på ett socialt acceptabelt sätt? Modern ekonomisk teori, där ofullständig information är en central aspekt, pekar också på att en rad olika faktorer påverkar hur bra marknaden fungerar.

Vi kan ta friskolereformen som exempel. Den enkla teorin säger att mer konkurrens ökar kvaliteten. Men den mer avancerade teorin pekar både på informationsproblem (hur bra är egentligen en skola) och på att företag kan konkurrera med annat än prisvärda produkter (som generös betygsättning). Det är därmed inte konstigt att det finns delade meningar om hur en friare hyresmarknad egentligen kommer att fungera, och då är det inte realistiskt att tro att partierna kommer överens om ett långsiktigt mål eller en långsiktig strategi.

Låt bolag testa friare hyressättning i nyproduktion.

Listat

 

Nya bostäder

Tämligen ointre­ssant hur mycket som byggs. Det intressanta är hur mycket som byggs för segment med relativt sett lägre inkomster.

 

Kommunalt självstyre

Delegering av beslut är bra så länge den som får beslutsrätt fattar vettiga beslut.

 

Skuldkvot-tak

Men tänk om jag vill köpa en stor bostad och hyra ut ett rum så länge? Ska jag inte få göra det?

Däremot kan man mycket väl tänka sig att olika politiska läger kommer överens om mindre steg i en viss riktning, till exempel att låta bolag testa friare hyressättning i nyproduktion. Man kan tänka sig en uppgörelse där Hyresgästföreningen går med på en sådan reform, mot att partierna kommer överens om att inte (nu) röra regleringen i det befintliga beståndet. Politikerna kommer överens om en förändring, men de kommer att se på reformen på olika sätt.

Vänsterblocket kommer att se den friare hyressättningen i nyproduktion som en tillfällig reträtt, där det snart kommer att visa sig att den friare hyressättningen inte alls fungerar bra. Om ett antal år kan man ta bort denna möjlighet igen. Till höger betraktas denna reform som ett första steg där friare regler efter ett tag kan införas i det befintliga beståndet.

För att komma överens om en reform idag behöver man dock inte vara överens om vad det långsiktiga målet är. Genom att inte diskutera vad som ska hända på lång sikt kan man komma överens om reformer idag. Sen kommer förändringen att ge ny information som på sikt påverkar hur debatten förs och vad som kommer att hända om säg fem till tio år.

Fungerar det första steget bra, kan det komma nya överenskommelser om ytterligare liberaliseringar, men knappast om det blir en massa problem när det första steget ska genomföras. Denna stegvisa process med en öppen framtid har också fördelen att de som vill ha mer långtgående reformer, som en fastighetsägarorganisation, måste anstränga sig för att få det första steget att fungera bra.

Det finns enligt min mening också mer direkta skäl att lägga diskussioner om långsiktiga spelregler åt sidan. I en komplex och föränderlig värld kommer konsekvenserna av en viss regel att vara både svåra att förutse och förändras över tid. Ett politiskt system som vi kan lita på kännetecknas av att man ständigt putsar och justerar regelverk i takt med att oönskade effekter observeras. Och att politiken gör dessa justeringar utifrån tydliga mål om rättvisa och effektivitet, och på ett sätt så att ingen seriös aktör plötsligt får problem.

Görs det en bred politisk överenskommelse om bostadspolitiken så skapar den klarhet låt oss säga fem år framåt, och mer än så ska vi inte begära.

Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi och doktor i nationalekonomi

Gästkrönikör Hans Lind är professor i fastighetsekonomi och doktor i nationalekonomi. Han arbetade på KTH mellan 1992 och 2015 och är nu pensionerad. Det innebär dock inte att han lämnat debatten i bostadsfrågor. Han är med i olika debatter, bloggar och skriver på en bok om politiska kompromisser i bostadspolitiken som ska publiceras efter valet 2018.

Annons: