Större öppenhet för nytänkande på hyresmarknaden

Vi som kritiserar dagens hyressättningssystem för att det i praktiken leder till en illa fungerande hyresmarknad, med ett ineffektivt utnyttjande av bostadsbeståndet, hämmade investeringar och därpå följande negativa effekter för samhällsekonomin blir allt fler. Den senaste tiden har bland andra Nybyggarkommissionen och den socialdemokratiska forskningskommissionen var och en belyst systemets brister i sina slutrapporter och …

Annons:

Annons:


Vi som kritiserar dagens hyressättningssystem för att det i praktiken leder till en illa fungerande hyresmarknad, med ett ineffektivt utnyttjande av bostadsbeståndet, hämmade investeringar och därpå följande negativa effekter för samhällsekonomin blir allt fler. Den senaste tiden har bland andra Nybyggarkommissionen och den socialdemokratiska forskningskommissionen var och en belyst systemets brister i sina slutrapporter och pekat på nödvändigheten av reformer.

Efter dem har såväl Världsbanken som EU-kommissionen hunnit förnya sina uppmaningar till Sverige om att se över hur hyressättningen fungerar för att undvika risken för makroekonomisk instabilitet.
I den långa raden av kritiker sticker naturligtvis (S)-märkta företrädare som exempelvis Göran Persson och Mårten Palme ut. Med armlängds lucka till dagens inre partiliv och trianguleringsiver finns utrymmet att uppmana till nytänkande. Det som fungerat förr gör det inte nödvändigtvis i dag – och det som inte fungerar särskilt bra i dag gör det inte heller i morgon.

Deras kritik stannar därför inte vid ett summariskt konstaterande av bruksvärdessystemets tillkortakommanden. Med önskemål om en långsiktig förändring och några konkreta förslag försöker de även ge syre åt ett mer aktivt samtal om hyresmarknadens framtid, inte minst inom socialdemokratin. Det är bra och mottagandet antyder att det kan finnas utrymme för både omprövning och nytänkande hos den ledning som formats kring Stefan Löfven.
Med undantag för Centern tycks emellertid en överdriven försiktighetsprincip hittills ha präglat den bostadspolitiska idéutvecklingen inom Allianspartierna. Förvisso tänks, tycks, utreds och levereras en hel del nu, men när det kommer till hyressättningssystemet vill ingen signalera öppenhet för utveckling och förbättring.
Det är synd, eftersom bra idéer ofta springer ur en öppen och bred diskussion över politiska blockgränser som ger utrymme för många olika perspektiv.

Men kanske är en omsvängning på väg också där. Vid ett Sabo-seminarium om den tyska hyresmarknaden välkomnade moderaternas bostadspolitiske talesperson Oskar Öholm åtminstone diskussionen om framtiden för det svenska bruksvärdessystemet, med hänvisning till att vi inte kan blunda för återkommande kritik från EU-kommissionen, Världsbanken, OECD med flera.

Oavsett vilka partier som bildar regering efter höstens val kommer de omgående behöva ge sig i kast med problematiken på bostadsmarknaden. Förhoppningsvis inser de att de nödvändiga åtgärderna är flera och att bara en bråkdel av dem kan hanteras med poster i statsbudgeten. Tillfälliga lösningar måste kompletteras med långsiktiga strukturella reformer. Det behövs politiska förslag som stimulerar investeringar och rörlighet på bostadsmarknaden, samtidigt som de erbjuder bibehållen trygghet för dem som bor och möjlighet att få känna trygghet för dem som i dag saknar en bostad.

Insikten om att den nuvarande situationen är ohållbar har onekligen fått fäste hos allt fler.

Redan i dag har bevisbördan skiftats från dem som förespråkar förändring till dem som vill bevara allt som det är. Jag hoppas därför att vi i höst, med valrörelsen bakom oss, kan möta en större öppenhet från alla aktörer att ompröva gamla sanningar och positioner för att se på bostadspolitiken med nya ögon. Det är inte längre frågan om, utan hur och i vilken takt som hyresmarknaden kan reformeras.