Stambyte hos Strindberg

Tredje gången gillt. I omgångar försökte brf Blå tornet hitta en entreprenör som kunde hantera den känsliga miljön. Med hjälp av en extern projektledare är man nu i gång.

Annons:

Annons:


Det är svårt att undvika tanken: ”Tänk om August bott kvar”. Ett sådant liv och kiv det månde bliva.

Blå tornet är den tornförsedda byggnad i jugendstil på Drottninggatan i Stockholm där August Strindberg flyttade in 1908, bara något år efter att fastigheten var färdigställd, och bodde till sin död den 14 maj 1912. Och faktum är att vatten- och avloppsstammarna inte blivit bytta sen dess. Men nu är det dags för det stora stambytet.

Och även om detta inte kommer att bli Strindbergs Inferno, så är författaren högst närvarande och påverkar i högsta grad planeringen av brf Blå Tornets stambyte.

Föreningens ordförande Magnus Wernstedt är i alla fall fortfarande vid gott mod när vi ses på caféet i husets bottenvåning. Men så är det en dryg vecka kvar tills det hela drar igång skarpt.

– Stambyte är jobbigt, det har jag förstått. Men eftersom detta stått på dagordningen i mer än tre år så finns det en mental beredskap hos medlemmarna. Det har snarast funnits en frustration över att det inte kommit igång tidigare, säger Magnus Wernstedt.

För tre år sedan hade föreningen kommit långt i kontakterna med tre tilltänkta entreprenörer.

– Men det stupade på att det visade sig att de inte hade tillräckliga kvalifikationer för ett hus som detta, som delvis är ett byggnadsminne, säger Magnus Wernstedt.

De hade en del synpunkter. Man kan väl sammanfatta det med att de tyckte att vi skulle göra om hela processen.

I omgång nummer två kom man så långt som till ett kontrakt där det bara var ett par detaljer som man ville titta lite närmare på innan man skrev under. Föreningen tog kontakt med en jurist på Fastighetsägarna Service – som i sin tur bad Andreas Jelleryd ta en titt.

Magnus Wernstedt och Andreas Jelleryd framför Blå Tornet där byggbodarna kommit på plats.

– De hade en del synpunkter. Man kan väl sammanfatta det med att de tyckte att vi skulle göra om hela processen, säger Magnus Wernstedt.

– Framförallt reagerade jag på att arbetet skulle ske på löpande räkning. Det är väldigt känsligt eftersom man inte får någon som helst koll på ekonomin i projektet. Det måste vara ett fruktansvärt komplext projekt för att man inte ska kunna få in ett pris där merparten är specificerat, säger Andreas Jelleryd som nu anlitats som projektledare.

Tredje gången gillt alltså. Nu med en entreprenör som Andreas Jelleryd har god erfarenhet av sedan tidigare. För det är som sagt ett stambyte med silkesvantar på.

– Sedan har vi ju Strindbergs wc, säger Andreas Jelleryd.

Vi kommer på oss själva med att prata som om August Strindberg fortfarande bor i huset.

– Eftersom toaletten inte används skulle jag vilja kapa den förgreningen och sätta på ett lock så att museipersonalen slipper gå och pytsa i vatten, säger Andreas Jelleryd.

Frågan är ännu inte avgjord. Stadsmuseet, som skrivit en lång förteckning över vad som får och inte får göras, anser att det måste finnas kvar en autentisk funktion.

Att Strindberg inte hade något kök (Falkners pensionat på femte våningen försåg honom med mat och annan service) underlättar i alla fall stambytesprocessen något.

– Men bredvid den lilla vasken går dock en av orginalstammarna som måste bytas. Vi kommer sannolikt att ta dit en dekorationsmålare för att måla det nya röret så att det ser ut som i originalskick när det väl är bytt, säger Andreas Jelleryd.

Strindbergsmuseet äger numera själva lokalerna och sitter med i styrelsen, vilket så klart underlättar dialogen. Magnus Wernstedt har också lagt stor vikt på att hålla tät dialog med medlemmarna.

– Viktigast har varit att kommunicera tidsplanen så att alla kan planera sin tillvaro. Här har det funnits önskemål bland annat från de som tidvis bor utomlands.

Så att de kan hålla sig borta?
– Nej, tvärtom. De vill kunna ha viss uppsikt.

Någon strindbergsfejd ser det alltså inte ut att bli i alla fall.

Annons: