”Som sann optimist måste man ta rationella beslut”

Efter en lång flygresa till Polynesien funderar Lennart Weiss, kommersiell direktör Veidekke Sverige, över de mer eller mindre rationella val vi gör när vi försöker vara klimatvänliga.

Annons:

Annons:

Annons:


Nyss hemkommen från Polynesien, en nätt flygresa på 25 timmar haffar en kollega mig i korridoren. ”Men hallå där. Snygg solbränna men var det inte du som skrev en krönika för ett tag sen om klimathotet? Du är väl medveten om att du med den där resan förbrukat din klimatkvot flera gånger om.”

Jag kände hur ansiktsfärgen övergick i illrött medan jag febrilt letade efter argument som till min stora förvåning aldrig dök upp i skallen. Kanske var det jet-lagen eller möjligen avsaknad av något vettigt att säga. Kollegan passade på att sätta in en stöt till: ”Du skrev att en sann pessimist ger aldrig upp. Det kanske du redan har gjort”, sa han och droppade av med ett triumferande flin.

När jag väl rest mig efter den verbala smockan började jag fundera. Och visst. Så kan man resonera. Men likväl som pessimisterna kan delas in i flera undergrupper kan man göra dito med optimisterna. Och då är det inte självklart lika smickrande att vara optimist i alla lägen.

Titta bara på oss stollar som arbetar i bygg- och bostadsbranschen. Vi var blåögda nog att tro politikerna när de pekade mot Boverkets mål om 600 000 nya bostäder. Alltså valde vi att köpa ny mark och investera i nya projekt. Vi borde kunnat räkna ut att politiska ambitioner väger lätt. Likaså att vi själva skulle få skulden både för prisfall och inställda byggstarter.

Illustration: Johan Isaksson

Men det finns värre, vad sägs om gruppen dåraktiga optimister. Det är vi som spelar på travet och lotto varje vecka. Trots att chansen att bli miljonär är närmast försumbar fortsätter vi oförtrutet att lämna in vår kupong. Man känner sig ju aldrig så rik som när man precis plitat klart på sin rad. Hur skulle Simsalabim Boko kunna förlora?

Sedan har vi de som man kan kalla de naiva optimisterna. Det är de som slår sig för bröstet när de skrotar sin dieselbil, köper en Tesla, driver igenom en investering av bergvärme i sin bostadsrättsförening eller monterar en billig kinesisk solpanel på villataket.

Jag förstår om du nu lyfter på ögonbrynen. Men även aldrig så hedervärda ambitioner måste också sättas i sitt sammanhang. Av en aktuell studie redovisad i Ny Teknik framgår att tillverkningen av batteriet till en el-suv kan generera 74 procent mer koldioxid än hela produktionen av en konventionell bil. Då är vare sig brytningen av batteriets ädelmetaller eller tillverkningen av bilen inräknad.

Foto: Piteå IF

Inspireras av: Fotbollstjejerna i Piteå, som visar att det fortfarande går att nå sportsliga framgångar, utan en stor plånbok.

Eller vad är det för poäng med att installera bergvärme om elmotorn som driver pumpen alstrar mer koldioxid än den fjärrvärme huset sparar bort? Och hur många solcellskramare har koll på att det går åt stora mängder energi ofta alstrad i kinesiska koleldade verk, för att tillverka solceller. Dessutom innehåller panelerna giftiga ämnen som tenn och bly?

Missförstå mig rätt. Alla handlingar, stora som små har betydelse. Men om forskarna har rätt, att de närmaste tio åren är avgörande för om vi ska klara 1,5 graders målet, krävs det stora rationella beslut (vilket för övrigt även gäller inom bostadspolitiken). Då handlar det om en massiv övergång till förnyelsebara bränslen. Att den pågående omvandlingen av natur till avfall ersätts av återbruk. Att vi med skatter och avgifter klimatkompenserar för de utsläpp vi förorsakar.

Själv lovar jag att fortsatt vara en någorlunda rationell optimist och gör jag tokiga val (ok, resa till Polynesien är inte så miljösmart) är jag redo för fler smockor.

Lennart Weiss,
Kommersiell direktör, Veidekke Sverige

Annons: