När allt anses lika viktigt blir i slutänden ingenting viktigt. Därför måste antalet riksintressen minska. Lena Micko, ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), menar att bostadsbyggandet riskerar att sakta in rejält som en konsekvens av alla olika riksintressen som blockerar utveckling.
[ Annons ]
Du anser att systemet med riksintressen inte fungerar. Varför?
– Det har gått inflation i riksintressen och nu är det många som reagerar ute i landet. Jag tror inte att staten har varit medveten om att alla dessa intressen som finns ibland stöter sig med varandra. Med tanke på den bostadsbrist vi har borde det vara viktigt att det byggs nya bostäder. Ändå begränsar man möjligheterna på stora områden som är skyddade av till exempel miljöskäl, kulturintressen eller försvarsmakten. När också hela orter omfattas av riksintressen blir situationen ohållbar.
På vilket sätt?
– Umeå har råkat ut för att olika riksintressen krockar när en hel ort i kommunen pekades ut som riksintresse. Där väntar man fortfarande på beslut om vilken sida av orten en järnväg ska byggas. Hur ska man som kommun då kunna utvecklas över huvud taget?
Hur borde det fungera istället?
– Först och främst måste antalet riksintressen minimeras. Det måste också tas fram nya kriterier för hur man kommer fram till vilka områden som är viktigast och för hur man hanterar konflikter som uppstår när intressen krockar. Det måste också gå att göra undantag, annars kan man ju till slut inte göra någonting någonstans.
Men riskerar inte verkligt viktiga områden då att förlora sitt skydd?
– Det finns ingenting som säger att en kommun skulle bete sig sämre utan skydd av riksintressen. Kommunerna måste ju ändå stå till svars för sina invånare i slutänden. Självklart måste verkligt unika intressen bevaras, men om vi ska kunna lyfta bostadsbyggandet måste kommunerna ha möjlighet att planera i sina egna områden.
Vem är bäst lämpad att avgöra vad som är ett riksintresse?
– Den uppgiften bör ligga gemensamt hos stat och kommun, med betoning på ett starkt inflytande från kommunerna. När det gäller statens ansvar är försvarsintresset absolut viktigast, men sen är det en fallande skala.
I den pågående utredningen* diskuteras möjligheten att göra bostadsförsörjning till riksintresse. Kan inte det vara en del av lösning på bostadsbristen?
– Det är ett sanslöst dåligt förslag. Prata om att bygga in problem. Det är det jag menar – när allt blir lika viktigt blir ju i slutänden ingenting viktigt och då kommer ingenting att fungera.
Inte ens om det blir möjligt att rangordna riksintressen efter största nationella vikt?
– Nej, jag har svårt att se att det skulle gå att rangordna även om bostadsförsörjningen är viktig. Ta exemplet Kiruna där byggandet och stadsflytten krockat med rennäringen, två viktiga intressen i sig själva förstås. Jag tycker att de som är bäst lämpade att väga dessa mot varandra lokalt är de som är aktiva just i Kiruna. Då tror jag inte att vi, på en nationell nivå, ska uppfinna nya riksintressen för att försvåra processen, snarare tvärtom.
Om reglerna förblir oförändrade – vilka konsekvenser ser du på sikt?
– Jag tror att det kommer att hämma bostadsbyggandet rejält. Jag ser också framför mig fler konflikter på grund av att de olika intressena allt oftare krockar. Man låser helt enkelt in utvecklingen väldigt mycket.
* Riksintresset under lupp
Regeringen utreder just nu formerna för riksintresset. I expertgruppen ingår bland andra Eva Hägglund vid SKL, Ulf Lindberg vid Riksantikvarieämbetet och Rikard Silverfur vid Fastighetsägarna Sverige. Utredningen ska vara färdig i december 2015.
