Politiskt tryck på centralbankerna kommer ge högre inflation och ränta

År 2008 skedde ett paradigmskifte då 15 år av kraftig exportledd tillväxt övergick i skuldreducering och svag utveckling av världsekonomin. Efter en svag återhämtning är vi nu åter på gränsen till global recession och de närmaste 12–18 månaderna kommer att präglas av oro på finansmarknaden, finanspolitisk åtstramning, politiska låsningar i USA samt ekonomisk inbromsning i …

Annons:

Annons:

Annons:


År 2008 skedde ett paradigmskifte då 15 år av kraftig exportledd tillväxt övergick i skuldreducering och svag utveckling av världsekonomin. Efter en svag återhämtning är vi nu åter på gränsen till global recession och de närmaste 12–18 månaderna kommer att präglas av oro på finansmarknaden, finanspolitisk åtstramning, politiska låsningar i USA samt ekonomisk inbromsning i Asien och Latinamerika.

Den svaga globala tillväxten håller nere kapacitetsutnyttjandet och därmed både realräntor och inflation. Trots att arbetslösheten ligger på historiskt höga nivåer både i Europa och USA, kommer vi dock inte hamna i en utdragen stagnation liknande den utveckling vi sett i Japan sedan början av 1990-talet. Anledningen är att medborgarna i västvärlden inte accepterar ytterligare flera år med hög arbetslöshet och svag tillväxt. Man kommer att kräva jobb och tillväxt av sina politiker och politikerna kommer att göra allt de kan för att leverera.

Det globala skiftet gör att de bäst avkastande fastigheterna på sikt blir de med stabila kassaflöden och med något högre direktavkastningskrav.”

I och med att utrymmet för finanspolitiska stimulanser i västvärlden är begränsat kommer det politiska trycket på västvärldens centralbanker att bli allt större. Tillväxt och sysselsättning skapas genom en fortsatt expansiv penningpolitik där centralbankerna modifierar sina inflationsmål och till allt större del beaktar faktorer som kapacitetsutnyttjande samt arbetslöshet. Med en bredare målformulering lär central­bankerna acceptera inflationstal i den övre delen av inflationsspannen, vilket i sin tur medför att både inflation och tillväxt på sikt tar fart.

Under de närmast
följande åren får vi se fortsatt svag tillväxt i västvärlden där Sverige är ett av få länder som kan kombinera rimlig lokal tillväxt med låga globala räntor. På tre till fem års sikt kommer dock det globala skiftet mot högre inflation och starkare tillväxt, vilket förändrar kapitalförvaltarnas spelplan. Enligt Newsecs huvudscenario kommer den ekonomiska återhämtningen i västvärlden att driva upp realräntorna från dagens rekordlåga nivåer mot det historiska snittet på 1,5–2 procent, medan ett högre globalt inflationstryck pressar upp de nominella långräntorna mot 4-procent­nivån. På fastighetsmarknaden slår detta huvudsakligen
igenom på tre sätt.

• Starkare tillväxt och högre inflation pressar upp hyrorna.
• Förutsättningarna för andra tillgångstyper som aktier och obligationer förbättras, vilket gör att fastigheter minskar sin unika förmåga när det gäller att generera real tillväxt.
• Fastighetssegment med de lägsta direktavkastningskraven kommer framöver att påverkas av det högre ränteläget.

Sammantaget gör det globala skiftet att de bäst avkastande fastigheterna på sikt är de med stabila kassaflöden och med något högre direktavkastningskrav. Dessa fastigheter påverkas mindre av högre räntor medan de fortfarande kan gynnas av en generellt sett bättre hyresutveckling och förbättrade möjligheter till bankfinansiering. Fastighetsmarknaden är en spegel av den övriga ekonomin och en god bild av den makroekonomiska utvecklingen är avgörande för att kunna göra de bästa fastighets­investeringarna.

Annons: