”Oron för stigande inflation är överdriven”

Många räds inflationsbrasan. Det är Trumps fel hävdas det, men det mesta tyder på att hans politik inte eldar på inflationen. Tomas Ernhagen, chefekonom på Fastighetsägarna Sverige, menar att det finns större faror att oroa sig för.

Annons:

Annons:

Annons:


Blir 2018 året då inflationen återvänder med full kraft? Om man ska tro en växande skara bedömare, är den risken stor. En del varnar till och med för en inflationsbrasa. Eftersom någon brasa inte syns i prissättningen på de finansiella marknaderna, skulle det storma till rejält på dessa marknader om olyckskorparna får rätt. Centralbankerna runt om i världen skulle tvingas till snabba höjningar och marknadsräntorna skulle följa efter.

Återigen är det president Trump som spökar. Den här gången handlar det om skattepaketet som kongressen gav grönt ljus åt före årsskiftet. Att sänka företags- och inkomstskatter i ett läge där ekonomin är fullt sysselsatt, ses som ett säkert recept för stigande inflation. Eftersom större delen av världens ekonomier också växer, är risken stor att den amerikanska inflationsbrasan ska sprida sig som en präriebrand rund globen. Inget kan uteslutas, men personligen tror jag att oron för kraftigt stigande inflation är överdriven.

Inspireras av:

Dean Baquet,
New York Times chefredaktör.
Engagerad och seriös journalistik kan inte nog överskattas i dessa tider av nättroll och fejknyheter. Har du inte redan gjort det, se till att prenumerera på en seriös dagstidning.

Att arbetslösheten i USA är historiskt låg verkar inte påverka inflationen. Den ligger i dagsläget runt 2 procent. Kärninflationen, som exkluderar mat och energi, ligger ännu lägre. Den starka arbetsmarknaden borde ha stärkt arbetstagarnas förhandlingsposition visavi arbetsgivarna, men inget tyder på det. Läget på arbetsmarknaden är nog inte så hett som den officiella statistiken antyder. Annan statistik visar nämligen att USA har en sovande arbetskraftsreserv som väcks ur sin dvala i takt med att arbetstillfällena ökar. Exempelvis står 20 procent av de som bara har grundskoleutbildning och är mellan 21 och 30 år utan arbete. Dessa ”soffliggare” bidrar alltså till att trycka tillbaka inflationen. Men de är inte ensamma. Digitaliseringen hjälper till. Den pågående automatiseringen av arbetsmarknaden stärker knappat förhandlingspositionen. Digitaliseringen ger dessutom en aldrig tidigare skådad pristransparens. Idag krävs bara några musklick för att skanna genom marknaden i jakt på det lägsta priset.

Trumps skattesänkningar gynnar främst USA:s företag och rikare hushåll. De fattigare får dela på smulor. Enligt en färsk rapport är det en generell global trend. Under 2017 gick 82 procent av förmögenhetstillväxten till den rikaste procenten av världens befolkning. De 3,7 miljarder människor som utgör världens fattigare hälft fick ingen ökning alls.? När ojämlikheten ökar, kommer en mindre andel av den globala inkomstökningen att användas till konsumtion. Till skillnad från fattiga, kan ju rika kosta på sig lyxen att öka sitt sparande. Den globala efterfrågan på varor och tjänster kommer därmed att växa långsammare, samtidigt som sparandet ökar. Det håller tillbaka både inflationen och räntorna.

Också här hemma kämpar mäktiga intressen för att hålla nere inflationen. Amorteringskraven pressar hushållens konsumtionsutrymme och riskerar att utlösa det bostadsprisras de oroar sig för. Skulle det dessutom bli verklighet av rikspolitikernas planer på försämrade ränteavdrag och högre skatter för fastighetsföretag, kan vi stå inför en riktig kollaps på bostadsmarknaden och i konjunkturen. Då slipper vi å andra sidan att oroa oss för stigande inflation och räntor. Det är ju alltid något.

 

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

SparaSpara

Annons: