Nya perspektiv på den smarta staden

Förra året hamnade han på organisationen World CSR Days lista över världens 50 mest inflytelserika ledare för smarta städer. Men han tycker att vi ofta tänker fel om smartheten. Så här byggs smarta städer på riktigt enligt Sepehr Mousavi.

Annons:

Annons:

Annons:


Nobelberget, sickla, 11:37. Stora scenen på tredagarsfestivalen Gather:

– Systemet är byggt på falska premisser.

Sepehr Mousavis ord blir hängande i luften.

Han är en av deltagarna i paneldiskussionen på temat urban planering och smarta städer. Och han är inte här för att stryka medhårs.

Bland allt techfolk i publiken syns en och annan fastighetsägare och stadsplanerare. Lokalens dämpade atmosfär gör det svårt att se deras reaktioner när Sepehr Mousavi säger att städerna gör fel. Hur som helst är han en av de personer som har en viss täckning för att påstå just det.

Sepehr Mousavi är bolaget Plantagons hållbarhetsstrateg. Det svensk-amerikanska bolaget sysslar med agritechture. Skärningsområdet mellan jordbruk, tech och arkitektur gör hans närvaro på Gather Festival självklar, ett evenemang som ofta brukar kallas Sveriges svar på innovationsfestivalen South by Southwest (SXSW) i Texas. Men lika mycket för att han ständigt rör sig mellan världens växande städer som konsult i hållbarhetsfrågor. Sen november 2017 sitter han som klimatrådgivare i en kommitté för FN, han är Sverigerepresentant vid det Europeiska sektorforumet Sustainable Smart Cities and Communities (SSCC SF).

Sepehr Mousavi är bolaget Plantagons hållbarhets­strateg. Han betonar att det inte räcker att enbart bygga in mer smarthet, vi måste lite på den också. Foto: Thron Ullberg.

Med mjuk uppsyn och vänlig stämma har han alltså just förklarat hur världens städer ofta gör fel. Sepehr Mousavi är kritisk till hur ett finansiellt system, byggt på falska premisser, leder till att risker vid investeringar felvärderas.

– Vi måste omvärdera vad vi vill bygga. För verklig hållbarhet måste staden bli smart – på riktigt, säger Sepehr Mousavi.

Fast hur? Det tar vi när han klivit av scenen.

På den nu laserstrålsinbäddade och rökomgärdade scenen visar han en tvåaxlad graf med den svenska huvudstaden längst ut, högst upp till höger. En placering som beskriver Stockholm som en av världens smartaste städer. Tillsammans med Köln och Barcelona driver Stockholm det eu-finansierade pilotprojektet Growsmarter.

”Med tolv smarta lösningar för energi, infrastruktur och transporter är målet energieffektivisering och minskad klimatpåverkan samtidigt som fler jobb skapas,” som Stockholms stads beskrivning lyder.

– Det är fastighetsbranschen som äger staden, inte staden själv. Det är fastighetsbolagen som har plattformen där allt ska ske, säger Sepehr Mousavi. Bild Thron Ullberg.

Det kan ju låta som att dessa storstäder nästan är hemma. Men det tycker alltså inte Sepehr Mousavi. Så vi har alltså en fråga att reda ut:

Verkligt smarta städer – var är vi nu?

Festivalens presscenter är inhyst i Akzo Nobels gamla huvudkontor. Den röda tegelbyggnaden kommer snart att rivas för att ge plats för den smarta nya stadsdel som Atrium Ljungberg ska bygga. Vi hittar ett litet bås för att i lugn och ro försöka bena ut begreppen.

– Det finns ingen slutpunkt för smarthet. Det är ett nytt permanent tillstånd. Därför måste tilltron till smarthet genomsyra samhällets alla lager, säger Sepehr Mousavi.

För att ta ett aktuellt exempel hur det kommer in i allas vår vardag. EU vill slopa sommar- och vintertidssystemet, som kom till som en energibesparande åtgärd under 70-talets energikris. Men energibesparingarna har varit marginella. Nu ses städernas smarta transformering som lösningen.

Men det är dock inte överstatliga initiativ som kommer att skapa smartare städer. För Sepehr Mousavi är rollfördelningen tydlig.

– Det är fastighetsbranschen som äger staden, inte staden själv. Det är fastighetsbolagen som har plattformen där allt ska ske, säger Sepehr Mousavi.

Men staden behöver något att bygga smarthet på – data. Han återknyter till den pyramid han visade på scen. I botten finns smarthetsstrategin, som leder upp mot installation av sensorer och mätmoduler, vilket mynnar ut i data – alltså den plattform Sepehr Mousavi refererar till. Och då är vi ju framme, kan tyckas.

Nja, menar Sepehr Mousavi. I strävan efter att bli smart, kan den sorts smarthet han menar behövs tappas bort.

– Du behöver ha en vision som appliceras igenom strategier, strategier som om de bygger på data och empiri hjälper att minska risker och göra staden smartare och mer hållbar. Människan måste vara central i smarta städers strategier, annars blir det fel.

Högre sensortäthet i hus är inte smarthet?

– Sensorer är bara den möjliggörande indikatorn som ger chansen att bli smart.

I Dubai har man tänkt annorlunda. Där utgör mätdata grunden för hur man ska bygga ännu smartare. Foto: Shutterstock.

Så hur blir staden smart? Verkligt smart, då.
Dubai har vänt på pyramiden och satt människan före data. Efter att ha mätt och analyserat varenda tänkbar yta och mönster, blir data till plattformar och strategier för att staden sedan på ett lönsamt sätt ska kunna byggas smartare och mer hållbar. Dubai uppskattar att för varje investerad dirham sparas 5,6 dirham, och målet är att den smarta staden ska husera världens gladaste befolkning.

Det är denna omvända pyramid Sepehr Mousavi syftar på, när han menar att många andra städer varit smarta på fel vis.

Även om Sepehr Mousavi i sina resonemang centrerar på fastighetsägare, som i alla fall än så länge äger plattformen, talar han aldrig explicit om själva byggnaderna. En stad är blott ett system av system: punkter och flöden, platser och funktioner.

Vi hoppar snabbt vidare till Singapore som återkommande rankas som världens smartaste stad (men som dock saknar mål om folklig glädje). Vivian Balakrishnan, stadsstatens utrikesminister med ansvar för dess Smart Nation-program, har uttryckt det som att smarta städer föds ur en blandning av paranoia och möjligheter. Men i vissa fall kan smarta städer också föda ny oro.

För ett konkret exempel på hur det kan ta sig uttryck förflyttar vi oss ännu ett halvt varv runt jorden. I den kanadensiska storstaden Toronto pågår nu en intensiv diskussion mellan företag, medborgare och politiker på lokal, regional och nationell nivå. Projektet Toronto Quayside skulle bli en datadriven, innovativ stadsdel. Med sensorer och automatiserade system skulle gång- och rörelsemönster mätas, energiförbrukning förutspås och avfall sorteras för att skapa en hållbar stadsdel med överkomliga levnadskostnader av den slumrande industritomten.

Quayside var även tänkt som ett experiment för Sidewalk Labs, ett dotterbolag till Googles ägarbolag Alphabet, som utvecklar högteknologiska urbana miljöer och digitala städer. Men medborgarna ville veta vem som fick använda all data. Först kunde ingen svara. Sedan menade Sidewalk Labs att allt som går att dela med sig av ska finnas tillgängligt på öppna plattformar. Men poängen är att använda all data som genereras, för att paketera och sälja som ny kunskap till andra länder och städer. Inte mycket till övers för de boende, således.

Sepehr Mousavi höjer ett varningens finger. Ofta förknippas hållbarhet med mer kunskap. Men ivrigheten att bygga smartare riskerar att skymma för vem och varför det byggs. Intentionerna kan visserligen vara goda, eller åtminstone ge sken av att vara så.

Nyligen lanserade Google det öppna klimatdataverktyget Environmental Insights Explorer (EIE). Genom att korsköra data från sina karttjänster, låter företaget världens städer få fram sina koldioxidavtryck för byggnader och transporter – utan att betala för det. Enligt Google ska EIE leda till mer enhetliga politiska klimatåtgärder och mer mätbara framsteg i arbetet mot urban hållbarhet.

Men gratis kan bli kostsamt menar Sepehr Mousavi.

– Varför ger Google dig exempelvis en så bra mailservice gratis, frågar han halvt retoriskt, halvt ledande.

Tjänsterna är väl inte gratis, hinner jag börja, men får meningen avslutad av den otålige hållbarhetsstrategen:

– … eftersom de använder din data. Du hjälper dem att ha en affärsmodell. När du använder en app, ger du företaget kunskap om dig som de kan omvandla till pengar. Det kan handla om var du åker taxi, vart du går eller var du stannar och vid vilken tid. Finns det en miljon människor som gör samma sak, kan man sälja informationen till exempelvis en restaurangkedja.

Men det är ju inte bara Google som samlar och säljer data. Är det inte på data och information som hela städer kommer byggas i framtiden?

– Jo, medger Sepher. Alla kommer behöva göra det, varför det är viktigt att vara på hugget. Att bygga sin affärsmodell enbart på hus fungerar inte. Långsiktig lönsamhet finns i insikterna. Det betyder att fastighetsbolagen kan ta kommandot över stadens utveckling och erbjuda sin kunskap till övriga aktörer som vill bygga, förändra eller investera. Dels gentemot staten och dess funktioner, men även mot Google och andra fastighetsägare. På avstånd hägrar en stad där lönsamheten i informationell infrastruktur överstiger den från fysisk sådan.

Fastighetsägare behöver ta kommandot över stadens smarta data, annars gör någon annan det, menar Sepehr Mousavi. Bild Thron Ullberg.

Det är sannerligen nya tider, inte bara för EU:s sommartidsdirektiv. Sepehr Mousavi tycks inte strosa på gatunivån när han spånar. Kanske har han bara ställt om den inre klockan.

– Många butiker kommer stänga, för vi kan prova jackor hemma med VR-glasögon och beställa via nätet. Kvar blir kanske några showrooms och konceptbutiker, men många stora städers centrum kommer vara tomma. De som äger byggnaderna måste göra helt nya saker.

Exempelvis odla mat. Enligt Sveriges nya livsmedelsstrategi ska vi som land bli mer självförsörjande. Men staten lär inte driva stadsodlingar så länge det inte rör sig om matsäkerhet.

– Fastighetsägare har väldigt många garagehus som allt färre kommer vilja ställa bilar i eftersom vi inte kommer äga lika många bilar i framtiden. Vad ska vi göra i dem?

Odla mat, kanske? Han jämför med Uber.

– Hade någon för trettio år sedan sagt att världens största taxibolag inte äger en enda bil, hade folk kallat personen för galen.

Så du menar att världens största fastighetsbolag i framtiden inte kommer äga en enda lokal?

– Jag vet inte, men de kommer behöva tänka om vad deras affär egentligen bygger på, säger Sepehr Mousavi.

 

Annons: