Nu är det dags att klimatstäda

Framgångsrik energieffektivisering till trots. Ska vi klara klimatmålen måste vi bokstavligen dammsuga atmosfären på de mängder av koldioxid som vi redan har släppt ut.

Annons:

Annons:

Annons:


Det globala klimatavtalet som förhandlades fram i Paris har godkänts av samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna. Som en del i det svenska åtagandet antogs Sveriges första klimatlag 2017. Senast år 2045 ska Sverige inte ha några ”nettoutsläpp” av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå ”negativa utsläpp”.

Kommer vi att greja det med de åtgärder som görs idag? Nej, det är knappast troligt. Sveriges klimatpåverkande utsläpp var 52,9 miljoner ton år 2016. Jämfört med 2015 var det en minskning med 1,6 procent. Även om takten skruvas upp rejält är det få som tror att vi når ända fram. Därför har man lämnat utrymme för att ha kvar en stapel på 10 miljoner ton. Det ska då motverkas av negativa utsläpp, alltså tekniker för att få bort koldioxid som redan finns i atmosfären.

Naturen bjuder själv på den enklaste metoden – att utnyttja hur gröna växter tar koldioxid från luften för att tillverka näring och syre. Här finns en uppenbar potential för fastighetsbranschen att bygga mer i trä och på så sätt binda koldioxid. Mer om det längre fram.

Men potentialen för ett ökat trähusbyggande kommer dock att vara begränsad. Räkna med att det alltmer kommer att diskuteras hur bygg- och fastighetssektorn på andra sätt kan bidra till att teknik för negativa utsläpp utvecklas.

– Här gäller det att vara praktiskt lagd. Det är enklast och kostar minst energi att avskilja koldioxid vid stora punktutsläppskällor, säger Karin Comstedt Webb, hållbarhetschef på Cementa.

Sveriges klimatpåverkande utsläpp var 52,9 miljoner ton år 2016. Vi behöver skruva upp takten rejält om vi ska nå vårt mål att uppnå ”negativa utsläpp” år 2045.

Hon talar då om så kallad CCS-teknik (Carbon Capture and Storage) där koldioxid avskiljs och lagras i berggrunden. En teknik som gjort comeback efter att länge varit ifrågasatt. Maria Wetterstrand, före detta språkrör för Miljöpartiet numera vd för Miltton Purpose, förklarar svängningen:

– En viktig grund för att förstå debatten om CCS är att de första diskussionerna var extremt präglade av att företag snackade om CCS för att kunna fortsätta business-as-usual. Det blev ett alibi för att slippa göra någonting.

Men nu pekar många inom miljörörelsen på att denna teknik kommer bli nödvändig på sikt, menar Maria Wetterstrand.

– CCS-teknik skulle kunna kombineras med biokraftvärme, där man alltså fångar in koldioxid från biomassa, vilket ger positiv effekt i atmosfären. Då får man inte bara neutral effekt, vilket är fallet om man sätter CCS på naturgas- eller koleldade kraftvärmeverk. Dessa fossila bränslen bör istället fasas ut helt, istället för att hållas vid liv genom neutralisering av utsläppen genom CCS, säger Maria Wetterstrand.

Hon är skeptisk till att det att det verkligen kommer att gå att samla in och lagra koldioxid vid cementtillverkning.

– Cementindustrin ska i alla fall inte förvänta sig att det allmänna ska stå för kostnaderna för deras externa effekter.

– På kraftvärmeverket i Värtan har vi det största utsläppet av koldioxid från biomassa. Där finns
potential att ta bort 800 tusen ton koldioxid, säger Kåre Gustafsson projektledare på Stockholm Exergi. Foto: Helén Karlsson

Svante Axelsson, som leder regeringens initiativ Fossilfritt Sverige, menar att CCS kommer att vara nödvändig exempelvis för att framställa klimatneutral cement.

Men finns det en risk att man riktar hoppet till osäker framtida teknik?

– Det finns en fara. Men det går ändå inte att avsäga sig den här teknikutvecklingen. För vi ska inta bara nolla utsläppen, vi måste även backa bandet och faktiskt dammsuga atmosfären och skicka tillbaka koldioxiden varifrån den kom.

Han påpekar att CCS alltid kommer att vara relativt sett betydligt dyrare än att satsa på förnybar energi och effektiviseringar.

– Därför kommer den inte att ersätta andra satsningar utan CCS kommer alltid att vara en andrahandslösning, menar Svante Axelsson.

Politiskt sett är frågan högst levande. I juli tillsatte regeringen en utredning om negativa utsläpp av växthusgaser. Senast den 31 januari 2020 ska utredaren Åsa-Britt Karlsson, generaldirektör för Statens geotekniska institut (SGI), lämna över sin slutrapport.

Illustration: Johan Isaksson

[ Byggmaterial ]
Trähusbyggande bra – men löser inte allt

I en ännu ej publicerad rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet konstateras det att ett hus i massivträ, mer exakt ett byggnadssystem med korslimmat trä (KL-trä), har mer än
dubbelt så mycket bundet kol som de volymträelement som ingår i studien. Och nästan tio gånger mer än betonghusen.

– Om man skulle kunna tillgodoräkna sig denna biogena kolsänka som finns bundet i trä, och förutsatt att huset står i 100 år, så skulle detta göra KL-trähuset klimatpositivt, säger Martin Erlandsson, LCA-expert på IVL Svenska Miljöinstitutet.

I den kalkylen är övriga miljökostnader (transporter etc) medräknade.

– Om vi skulle räkna på detta sättet så klimatkompenserar ett trähus med sitt bundna biogena kol även för det stål och betong som ingår i byggnaden. Detta skulle dock inte lösa hela klimatproblematiken eftersom vi inte kommer kunna bygga alla hus med massivträ och på anläggningssidan dominerar stål och betong.

Men oavsett det anser Martin Erlandsson att det behöver utvecklas metoder för att ta med de positiva aspekterna av lagring av biogent kol i trähus i en LCA-beräkning.

– Enligt de standarder som vi idag använder i byggsektorn för miljövarudeklarationer så får man inte tillgodoräkna sig en biogen kolsänka, men kan redovisa det som ”extra information”.  Dock finns det i förslaget till EU:s miljöfotavtryck (Product Environmental footprint, PEF) däremot möjlighet att räkna in biogena sänkor om de är 100 år eller mer, det vill säga att livslängden på husen är 100 år eller mer, säger Martin Erlandsson.

Illustration: Johan Isaksson

[ CCS ]
Nu ska koldioxiden tillbaka ner i underjorden

Drygt tio mil från Oslo ligger Porsgrunn, ett samhälle i Telemark fylke. Här finns Norcems cementfabrik – just nu fixpunkt för utvecklingen av CCS-teknik. Att det sker i anslutning till en cementfabrik är ingen slump. I Sverige står cementindustrin för fem procent av utsläppen. För att bli koldioxidneutral finns idag inget annat alternativ än att vid tillverkningen fånga in koldioxiden. Detta då den kemiska processen att omvandla kalksten från råvara till cement orsakar mer utsläpp än de bränslen som driver processen. Att enbart energieffektivisera räcker alltså inte.

Det är heller ingen slump att det sker i Norge. Här har sedan tidigt 90-tal gasindustrin avskilt och lagrat koldioxid. Eftersom gasen innehöll högre halter koldioxid än vad som var tillåtet vid försäljning var man tvungen att fånga in del av koldioxiden.

– Just nu är vi i ett skede där sista studien genomförs innan beslut om en storskalig anläggning kan fattas. Tekniken finns där och möjlighet att transportera  och lagra koldioxiden likaså. Utmaningen är att få ihop hela kedjan, säger Karin Comstedt Webb, hållbarhetschef på Cementa.

Hon tror att det är fullt möjligt att nå fram till en fullskalig CCS-kedja runt 2025. Lyckas de norska planerna är tanken att man också på sikt ska kunna transportera koldioxid från Cementas stora fabrik som ligger kustnära vid Slite på Gotland till Nordsjön.

– Det är idag finansiering som är det största hindret för att kunna skala upp och vidareutveckla lösningar för CCS. Det innebär kostnader som vi som enskild aktör idag har svårt att hantera, säger Karin Comstedt Webb.

Frågan om en fullskalig lösning för CCS kommer att behandlas både i Stortinget där en majoritet hitintills ställt sig positiva till satsningen och av näringslivet inom de kommande åren.

– Det är också viktigt att man skapar efterfrågan. Både offentliga och privata aktörer behöver indikera att man är villig att betala lite mer för en produkt som är betydligt bättre ur klimatsynpunkt, säger Karin Comstedt Webb.

Hon får medhåll av Svante Axelsson på Fossilfritt Sverige:

– Staten behöver nog gå in som ”riskavtagare”, alltså stå som en garant för vissa investeringar om det skulle fungera sämre än man trott, om denna typ av teknik ska kunna utvecklas. Men jag tror också att offentliga upphandlingar kan vara en viktig faktor. Kommunerna kan exempelvis styra via detaljplaner och ange att det i ett område ska vara enbart plusenergihus.

En storstädning av flera hundra års fossilt eldande.

Samma problematik står Stockholm Exergi inför när de nu planerar för en demonstrationsanläggning för BECCS, (Bio-Energy with Carbon Capture and Storage) vid kraftvärmeverket i Värtan.

Tekniken kan framstå som komplicerad, men principen är egentligen enkel. Idén är att träd och annan biomassa tar upp koldioxid från luften. Eldas de upp i ett vanligt värmeverk försvinner koldioxiden ut i atmosfären, för att åter tas upp av naturen. Men om man avskiljer koldioxiden blir resultatet ett minusutsläpp. En storstädning av flera hundra års fossilt eldande.

De vanligaste invändningarna mot BECCS är att det krävs stora odlingsarealer och att konkurrensen om biomassan kommer att vara stor.

Men Kåre Gustafsson på Stockholm Exergi betonar att det i nuläget handlar om att använda skogsavfall som redan idag används till biobränsle.

–  På kraftvärmeverket i Värtan har vi det största utsläppet av koldioxid från biomassa. Där finns potential att ta bort 800 tusen ton koldioxid. Det skulle alltså innebära ett ton per invånare i Stockholm.

Men den stora frågan är som sagt finansiering.

– I normala fall innebär ju en investering också intäkter så att vi kan räkna hem det hela. Så är inte fallet här. Men jag tror det är möjligt att skapa attraktiva produkter där våra kunder kan tillgodoräkna sig ett negativt utsläpp i sitt bokslut. Samtidigt tror vi också att det behövs styrmedel för att täcka driftkostnader.

Men CCS-teknik skulle väl också kunna användas av ett fjärrvärmebolag som vill fortsätta elda plast eller annat fossilt?

– Jo, men det är inte vad vi planerar för. Att lyfta plasten ur energiåtervinning är något vi stödjer. Då skulle också kolsänkan bli större om man satte CCS på avfallsförbränning. Det gäller att komma ihåg att det också finns gamla plaster som samhället vill föra bort ur kretsloppet. Där fyller energiåtervinningen en viktig roll.

Illustration: Johan Isaksson

1 Finfördelat flis från kvistar och grenar matas in i den moderna kolmilan.
2 Flisen hettas upp till runt 700°C.Förkolningsprocessen, som kallas pyrolys, sker i en ugn helt utan syretillförsel. På så vis skapas mindre koldioxid än vid förbränning i en ugn med fri lufttillgång. Dessutom bildas pyrolysgas.
3 Pyrolysgas som bildas i reaktorn leds till förbränningskammaren, som håller 1 0500C, där kolföreningar eldas upp. Då förbränns melangas, kolmonoxid och vätgas.
4 Den rökgas som bildas i förbränningskammaren leds tillbaka på utsidan av reaktorn och värmer upp fliset.
5 Rökgasen leds vidare till en värmeväxlare som levererar hett vatten till fjärrvärmenätet.
6 Rökgasen leds ut genom skorstenen.
7 I slutet av anläggningen matas biokolet ut. Färdigt att användas som jordförbättringsmedel.

[ Biokol ]
Modern kolmila skapar urbant kretslopp

Ute på högdalens återvinningscentral i Stockholm har biokolsanläggningen varit i bruk i drygt ett år. Det hela startade med trafikkontorets trädspecialist Björn Embréns försök med biokol, som visar goda resultat för trädodling i stadsmiljö. Stockholm Vatten och Avfall kontaktades för att tillhandahålla råvaran, i detta fall trädgårdsavfall både från staden och privatpersoner.

– Vi kom in i projektet för att ta tillvara på värmen som uppstår i processen, säger Kåre Gustafsson på Stockholm Exergi.

Tekniken bygger på den urgamla metoden att framställa träkol i kolmilor. Men här i betydligt modernare tappning. Ungefär hälften av det kol som växterna har lagrat blir kvar i biokolet. När det grävs ner kan det ta hundratals, eller till och med tusentals, år innan kolet bryts ner

– Jag tycker att projektet är ett bra exempel på hur man kan stödja fn:s huvudstrategier för att nå klimatmålen. Dels skapar vi en kolsänka som minskar utsläppen, dels anpassar vi oss till de nya villkor klimatförändringarna innebär genom att använda biokol som ett jordförbättringsmedel, säger Kåre Gustafsson.

Biokolsanläggningen på Högdalens återvinningscentral har varit igång i drygt ett år. Foto: Helén Karlsson

Just nu pågår en förstudie där Stockholm Exergi vill bygga en 20 gånger större anläggning, troligtvis i anslutning till Bristaverket.

– I framtiden skulle vi mycket väl kunna tänka oss att äga en anläggning tillsammans med en stor fastighetsägare. Eller så skulle en fastighetsägare faktiskt kunna bygga en anläggning själv och leverera värmeöverskottet till ett öppet fjärrvärmenät, säger Kåre Gustafsson.

Kåre Gustafsson håller det också troligt att man ska kunna stödja utvecklingen av biokol på samma sätt som beccs genom att i framtiden köpa fjärrvärme som har negativa utsläpp och tillgodoräkna det i sitt klimatbokslut.

Avfall sverige gjorde nyligen en omfattande genomgång av marknaden för biokol i Sverige. Där konstateras att nuvarande politiska styrmedel inte skapar någon större marknad. I rapporten pekar man på att det finns fler användningsområden än som jordförbättringsmedel: som fyllnadsmedel i betong, inom lantbruket, som filtermaterial samt som tillsats i djurfoder. Man föreslår att det ska bli möjligt att få kompensation för kolsänkor genom ekonomiska styrmedel.

Annons: