Marknadshyror i rättvisans namn

En linje 2 för marknadshyror: ”Avveckla hyresregleringen! Men med förnuft”. Möt de socialdemokratiska nationalekonomerna Emil Bustos och Elis Örjes som hävdar att det krävs marknadshyror för ökad jämlikhet på bostadsmarknaden.

Annons:

Annons:


Jabba med vänstern och överraska sen med en rak höger.

Intervjuupplägget får jag till skänks av Hjalmar Branting. När jag genar över Norra Bantorget för att möta de unga socialdemokraterna Emil Bustos och Elis Örjes så står han, liksom alla andra dagar, där på sitt fundament med sin knutna näve i luften.

Och dessa båda herrar vill alltså riva ner ett av de tyngsta bostadspolitiska fundamenten. I rapporten ”En reformerad bostadsmarknad för ökad jämlikhet”, symptomatiskt utgiven av den borgerliga tankesmedjan Timbro, argumenterar de båda nationalekonomerna för en friare hyressättning. Även om de själva hävdar att det är en onödigt politiserad fråga är det nog inte alla som kommer att hålla med. Elis Örjes värjer sig:

– Jag upplever att det är en fråga med att starkt dogmatiskt skimmer. Den kritik vi får handlar mer om att vi går högerns ärende än att man faktiskt argumenterar för varför systemet överhuvudtaget skulle vara bra.

Deras egna parti står redan med garden uppe. Annika Strandhälls kategoriska twittersvar – ”nej!?” – på den kombinerade seminarieinbjudan och frågan från Timbro ”Är det dags att införa marknadshyror?” ger en tydlig fingervisning.

Men att försöka hitta en linje i mitten av en polariserad bostadsdebatt innebär också att de lär få kritik från borgerligt håll. Så det är lika bra att de vänjer sig.

Alltså, går det ens att säga sig tillhöra vänstern och samtidigt förespråka marknadshyror?

– I grund och botten handlar det om socialdemokratiska kärnvärden som rättvisa och jämlikhet. Frågan blir då: bidrar dagens system till detta? Och redan där är svaret nej. Dagens hyresreglering gör inte att vi får mer blandade städer. Människor med lägre inkomst har ingen möjlighet att slå sig in på bostadsmarknaden. Och inget visar heller att boende i hyresbeståndet uppvisar större jämlikhet än de som bor i bostadsrätt, säger Elis Örjes.

Break! Här är det dags för domaren att bryta in. Det kan hävdas att detta enbart handlar om abstrakta teoretiska modeller helt utan bäring på verkligheten. Hur det än är med den saken så har Elis Örjes och Emil Bustos argument. Men här kommer vi mest uppehålla oss vid den ideologiska likriktningen kring frågan. För den som vill ta del av deras längre resonemang om hur bruksvärdessystemet missgynnar svaga grupper som idag står utanför bostadsmarknaden så finns rapporten digitalt hos Timbro.

Emil Bustos tar vid:

– Så oavsett om man sedan landar i marknadshyror, eller någon annan lösning, så är dagens system uppenbarligen jättedåligt. Det är inte rimligt att hävda att ett system som konsekvent gynnar människor med goda kontakter och lång kötid ska bevaras.

Okej, låt oss säga att vi köper att nuvarande system är kass. Likväl leder väl marknadshyror enbart till att många som idag har en hyreslägenhet inte kommer ha råd att betala sin hyra och tvingas flytta? Så brukar iallafall argumenten från vänsterhåll låta. Det som behövs är väl snarare ett ökat kommunalt och statligt byggande?

– Det är två olika frågor. Det ligger mycket i att ett statligt byggande kan vara fördelaktigt. Jag skulle vilja kombinera ett högt statligt bostadsbyggande med marknadsanpassade hyror. Om hyrorna ökar så skickar det tydliga signaler om att kommunen måste planlägga mer mark, eftersom det finns för få bostäder och därmed för låg konkurrens, säger Emil Bustos.

Om jag inte behöver betala för det jag använder så kommer jag naturligtvis att använda mer än jag egentligen behöver.

Men vi har trots allt närmast marknadshyror, i och med presumtionshyrorna, i det nybyggda beståndet. Det har väl knappast lett till någon boom för hyresrätter?

– Den största andelen lägenheter finns i det äldre beståndet. Så marknadens problem kommer att bestå även om vi bygger mer. Utan en fungerande prismekanism kommer bostäderna att fördelas på ett ineffektivt sätt. Om jag inte behöver betala för det jag använder så kommer jag naturligtvis att använda mer än jag egentligen behöver, säger Elis Örjes.

Men nu resonerar de mer som nationalekonomer trogna sina teorier. Och så kan de fortsätta länge. Politiken adderar andra perspektiv och jag vill veta hur ett marknadshyror á la svensk socialdemokrati skulle kunna se ut. Och så vill jag få användning av min raka höger. Att göra om hyressättningssystemet skulle i grunden kunna skaka Hyresgästföreningens grundvalar. Och man bör ha i minnet att hyresgäströrelsen är en inte helt obetydlig del av arbetarrörelsen.

I likhet med flera från borgerligt håll förespråkar Emil Bustos och Elis Örjes att regleringen av hyresnivåer helt ska försvinna vid nyinflyttning av hyresgäster, i resterande bestånd får sedan marknadshyror gradvis fasas in.

Men det som gör att socialdemokratin möjligen skulle kunna anamma Emil Bustos och Elis Örjes modell är att de kombinerar dem med ett starkt kollektivistiskt inslag där Hyresgästföreningen i stora delar får ha kvar sin roll.

– De är en viktig garant för att hyrorna inte skenar iväg helt plötsligt. Det gör Hyresgästföreningen alldeles utmärkt idag, därför bör de vara kvar, säger Emil Bustos.

Instegshyran ska förhandlas fritt mellan hyresgäst och fastighetsägare. Men när man sedan är inne i systemet ska hyresökningen förhandlas på regionnivå.

– För vi ser en stor risk att hyresvärden agerar opportunt. När du väl flyttat in är kostnaden att flytta väldigt hög. Det skulle hyresvärdar kunna utnyttja och höja hyrorna för folk som har svårt att flytta, säger Elis Örjes.

Hjalmar Branting och arbetarrörelsen är grunden för de båda nationalekonomerna. – Oavsett om man landar i marknadshyror, eller någon annan lösning, så är dagens system jättedåligt. Det är inte rimligt att hävda att ett system som konsekvent gynnar människor med goda kontakter och lång kötid ska bevaras, säger Emil Bustos, till vänster. Foto: Johan Bergmark.

 

Många skulle nog säga att de därmed bygger in en del av nuvarande problematik i sin lösning. Dels kan man hävda att det veto att tacka nej till ett bud, som Hyresgästföreningen idag sitter på, flyttas över till hyresvärden. Träffas ingen överenskommelse flyttas avgörandet till Hyresnämnden. Normerande för deras avgörande är att hyreshöjningarna ska avspegla prisutvecklingen på ingångshyror i liknande områden. Då är det rimligt att fråga sig vilket incitament en hyresvärd då har att förhandla, om denne vet att det i slutändan ändå går att ta ut motsvarande en marknadsuppgång?

– Hyresmarknaden är trots allt volatil, vi har haft tillfällen där marknaden gått ned. Drivkraften är att långsiktigt komma fram till ett långsiktigt ramverk, säger Elis Örjes.

Men de årliga hyresförhandlingarna är också en kostsam historia, som både Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen tjänar en del pengar på. En del skulle hellre se att Hyresgästföreningen företräder hyresgästerna individuellt.

– Om man inte har en förening skulle man varje gång behöva gå till en myndighet eller till domstol. Det skulle också ta tid och resurser. Det är en del av konsumentskyddet att se till att din hyra inte kommer diffa gentemot din grannes, säger Elis Örjes.

Men det kommer den å andra sidan att göra under relativt lång tid. För de menar att den som redan idag sitter på ett kontrakt inte bör drabbas av en plötslig chockhöjning av hyran, därför ska de få behålla sin bruksvärdeshyra. Men skapar inte två parallella system i sig problem? Vem vill släppa ett attraktivt kontrakt med bruksvärdeshyra? Leder inte det till både inlåsningseffekter och grogrund för svarthandel?

– Det är redan idag ett problem. Jag har svårt att se att det skulle bli så mycket svårare, säger Elis Örjes.

För att snabba på övergången till en enda marknad för hyressättning kan de, som Assar Lindbeck förespråkar, tänka sig en modell där hyresvärden betalar sin hyresgäst en skälig slant för att teckna ett nytt marknadsmässigt kontrakt.

Vi pratar alltså i sådana fall om stora värdeöverföringar till redan gynnade hyresgäster. Och en än mer omfattande förmögenhetsöverföring från hyresgäster till hyresvärdar.

Så en sista vänsterkrok – är ni verkligen socialdemokrater som föreslår detta? Elis Örjes tar sats:

– Det är oundvikligt. Kom ihåg att fastighetsägarna också är utlämnade till andra politiska beslut. Byggs det mer sjunker marknadsvärdet i beståndet. Så politikerna har makt att använda alla andra delar av bostadspolitiken för att ta ner vinsten. Det är snarare det vi ska göra än att ge oss in i det här säregna systemet vi har idag och gröta.

SÅ RÄKNAR DE

Nyligen annonserades det ut en åttarummare i Gamla Stan i Stockholm. Månadshyran låg på 21 500 kr/mån. Sannolikt har den redan gått till någon med lång kötid. Sannolikt också en person med god inkomst som redan är etablerad på bostadsmarknaden. Elis Örjes och Emil Bustos menar att med en friare hyressättning hade sju studenter som idag står utanför bostadsmarknaden kunnat betala 4 000 kronor var, och på så vis kunnat konkurrera genom att tränga ihop sig lite.

Annons: