Det är människor som ska stöttas – inte fastigheter

Renoveringar av miljonprogrammen och hyresgästernas oro för höjda hyror är frågor som fått stort utrymme i bostadsdebatten på senare tid. Det är bra att frågorna om boendestandard diskuteras brett. Boendet är en viktig del av välfärden och de åtgärder som genomförs nu påverkar boendestandarden under lång tid framöver. För Fastighetsägarna är utgångspunkten klar. Vi tycker …

Annons:

Annons:


Renoveringar av miljonprogrammen och hyresgästernas oro för höjda hyror är frågor som fått stort utrymme i bostadsdebatten på senare tid. Det är bra att frågorna om boendestandard diskuteras brett. Boendet är en viktig del av välfärden och de åtgärder som genomförs nu påverkar boendestandarden under lång tid framöver.

För Fastighetsägarna är utgångspunkten klar. Vi tycker det är viktigt att våra bostäder håller en modern standard anpassad till en modern livsstil. Det är en av de viktigaste förutsättningarna för att hyresrätten ska uppfattas som en attraktiv boende-form. Begreppet ”hyresrättsstandard” som förekommit i bostadsannonser känns helt främmande för mig. Självklart ska standarden vara lika hög för hyresrätter som för bostadsrätter och villor.

En modern boendestandard kräver naturligtvis att fastighetsägare kontinuerligt rustar upp och moderniserar lägenheter och byggnader. Modernisering av äldre lägenheter är inte bara motiverad av att hyresgästerna efterfrågar en högre standard, utan också nödvändigt för att säkra byggnadernas funktion. Sedan husen byggdes har kraven på bland annat tillgänglighet och energieffektivitet skärpts, men också många andra myndighetskrav har tillkommit, vilket i de flesta fall kräver ombyggnad.

Byggnader och miljöer som är välskötta bidrar också till ökad trygghet för de boende, förbättrar områdets rykte och minskar utanförskap. Det är därför våra medlemmar fortsätter att renovera och underhålla sina fastigheter. Det är en utmärkt del i samhällsbyggandet som vi kan vara stolta över.

Insatser av det här slaget kostar naturligtvis och därför måste det finnas utrymme för nödvändiga hyreshöjningar när en lägenhet uppgraderas till modern standard. Samtidigt är det viktigt att ta oron på allvar hos både boende och politiker för att en del hyresgäster inte upplever sig ha råd att bo kvar i lägenheter som uppgraderats.

Boendet är en grundläggande del av välfärden och det är viktigt att vi gemensamt kan skapa utrymme för alla människor att ha ett hem. Det bästa sättet fastighetsägare kan bidra till detta är att fortsätta investera i befintliga och nya hyreslägenheter och att främja en stor mångfald inom området, avseende bland annat storlek och standard. Att skära ner på underhåll och renoveringar – och därmed äventyra en långsikt god boendemiljö – för att pressa hyror är inte ansvarsfullt.

Boendet är en grundläggande del av välfärden och det är viktigt att vi gemensamt kan skapa utrymme för alla människor att ha ett hem.

Det sociala ansvarstagandet visas snarare genom hur renoveringsprojekten genomförs. Det handlar till exempel om hur man som fastighetsägare säkerställer att de nödvändiga renoveringsåtgärderna påverkar de boendes vardag så lite som möjligt, hur väl man kommunicerar vad som sker och vilka eventuella möjligheter som erbjuds, samt involverar de boende om det finns möjligheter till det.

Det yttersta ansvaret för att boende som inte upplever sig ha råd att bo kvar i en lägenhet hittar någon annanstans att bo eller ges ekonomiska förutsättningar att bo kvar kan emellertid aldrig ligga på fastighetsägaren. Det ansvaret måste bäras av stat och kommun.

För mig blir det enda rimliga förhållningssättet att vi skapar större möjlighet att stödja enskilda på bostadsmarknaden hellre än att begränsa våra ambitioner kring ett modernt boende med god standard. Då är det viktigt att det offentliga stödet följer människor och inte riktas till fastighetsägare eller enskilda upprustningsprojekt för att på konstgjord väg dölja de verkliga kostnaderna.

Frestelsen att snegla mot olika subventioner är stor, men långsiktigt erbjuder de ingen lösning. För dem vars behov är som störst handlar lösningarna i påfallande stor grad mindre om bostadspolitik och bostadsmarknad, än om åtgärder inom andra områden.