Låt hundra blommor blomma

För snart 60 år sedan lanserade ordförande Mao sin berömda slogan ”Låt hundra blommor blomma och låt hundra tankeskolor tävla”. En insikt som i allra högsta grad är aktuell även idag, det menar Tomas Ernhagen, chefekonom på Fastighetsägarna Sverige.

Annons:

Annons:


För snart 60 år sedan lanserade ordförande Mao sin berömda slogan ”Låt hundra blommor blomma och låt hundra tankeskolor tävla”. Syftet var att få igång en fri idédebatt om framtidens Kina. Även kritik av statsmakten uppmuntrades! När väl uppmaningen hade sjunkit in i folks medvetande vällde kritiken och de kreativa idéerna fram. Böcker och debattartiklar skrevs en masse. Den livliga debatten blev lite väl livlig för kommunistpartiet och snart vändes friheten i sin motsats. En halv miljon intellektuella stämplades som ”högerelement”, fråntogs sina titlar och förvisades till fjärran avkrokar i det stora landet.

Att den idémässiga friheten ströps drabbade inte bara intellektuella. Alla utom partikarriäristerna drabbades negativt, inte minst ekonomiskt. Landet dömdes till stagnation, en stagnation som släppte först i takt med att Deng Xiaoping sakta men säkert ökade spelrummet för privata initiativ på det ekonomiska området.

Istället för tunga resurskrävande maskiner är det nya idéer, ny kunskap och ny teknologi som är nycklarna till framtidens välstånd.

Den korta stund av klarhet som Mao drabbades av i slutet av 1950-talet var kanske hans intellektuella höjdpunkt. Om inte människor vågar eller kan agera fritt vissnar samhället såväl idémässigt som ekonomiskt. Det där är en insikt som bevisats om och om igen genom historien och den gäller i högsta grad idag.

Den traditionella fabriksproduktionen, där människans insats ofta reduceras till det enkla mekaniska arbetet minskar snabbt,  medan humankapitalet (människors inneboende kunskap och kompetens) tagit plats som ekonomins viktigaste drivkraft.

 Istället för tunga resurskrävande maskiner är det nya idéer, ny kunskap och ny teknologi som är nycklarna till framtidens välstånd. Det gör välutbildade sammankopplade individer till huvudaktörer i ekonomin. Antalet ”brain hubs” (innovationskluster), och styrkan hos dessa, blir det som avgör om ett lands ekonomi kommer att blomma eller inte.

I den gamla fabriksvärlden var en framgångsrik stad en stad som hade ett bra transportläge, som exempelvis närhet till en större flod eller en isfri hamn. I en sådan värld var det lättare för politiker att styra resurser till en viss plats för att hjälpa den ekonomiska tillväxten på traven. Så är det inte längre. Innovationskluster är lika svåra att förutse som att kommendera fram. Men geografin har inte blivit mindre betydelsefull av det skälet. Tvärtom klustras den innovativa ekonomin till specifika platser.

Vi vet bara inte exakt varför. Det enda forskarkåren verkar kunna enas om är att närheten till enskilda unika individer – kunskapens fixstjärnor – är avgörande för vilken typ av innovationskluster som växer fram och var det sker. Hur dessa innovationskluster sedan växer och frodas är allt annat än en linjär process. Det handlar om mängder med möten, om att springa på seminarier och att brainstorma på en krog en sen kväll. På det sättet har ekonomin, mitt i globaliseringens tidevarv, blivit mer och mer lokal.

En följd av dessa förändringar är, som alltid, att det finns vinnare och förlorare. På en del platser har humankapitalet strömmat in och fyllt tomrummen efter fabrikerna. På andra platser gapar det tomt med hög arbetslöshet som följd. Det är en utmaning för våra politiker. För Sveriges bästa måste politikerna acceptera de ekonomiska drivkrafterna. I stället för att styra skattepengar till svaga orter bör de styras till de individer som behöver hjälp.

I övrigt är det klokt att inte doppa handen i syltburken i onödan. Det gäller även bostadsmarknaden där hela handen är djupt nerkörd, med hyresregler och flyttskatter som gör det allt svårare för folk att flytta till de kreativa innovationsklustren. Ska hundra blommor blomma, är det dags för politikerna att skapa de rätta förutsättningarna för det. Om Maos kortvariga insikt kan klara tankarna på den punkten så har han gjort världen något gott!

Tomas Ernhagen
chefekonom, Fastighetsägarna Sverige