”Har vi lämnat över makten till myndigheterna?”

Under de senaste 20-30 åren har en smygande förändring skett och fler beslutsmandat har lagts på våra myndigheter. I sin krönika ställer sig Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke Sverige, frågande till om det verkligen är så vi vill ha det.

Annons:

Annons:

Annons:


All makt utgår från folket, heter det i regeringsformens portalparagraf. Det är våra demokratiskt folkvalda som fattar de beslut som ska tillförsäkra alla medborgare grundläggande medborgerliga rättigheter.

Grundlagen sträcker sig emellertid längre än så. Enligt Regeringsformens 8:e kapitel, 2§ ”ska föreskrifter om enskildas personliga och ekonomiska ställning regleras genom lag”. Möjligheter till undantag finns men kärnan i regeringsformen är tydlig: regler som får betydande konsekvenser för enskilda medborgare ska beslutas av riksdagen.

Så långt de vackra paragraferna, men hur ser det då ut i maktens korridorer när principerna ska omsättas i praktiken?

Vi kan börja i det statliga kommittéväsendet med deras, åtminstone förr så imponerande utredningsapparat. Genom utredningarnas långsamma tröskande, ändlösa möten och pedantiska analyser är tanken att beslut som får stora konsekvenser för medborgarna ska utredas noga, dessutom i förväg.

Men det var snarare förr än nu. Som Olle Wästberg, före detta riksdagsledamot (Liberalerna), och deltagare i två stora statliga maktutredningar konstaterat har utredningsväsendet rustats ned och ändrat karaktär. Förr arbetade utredningarna självständigt. Ledamöternas lojalitet låg snarare mot deras uppdragsgivare (folket) än sina partier.

Listat:

Fritänkt?

Allt fler vänster-debattörer argumenterar för enklare bostäder åt resurssvaga. Progressivt?

Nytänkt?

Flera vänster-akademiker tycker man ska döpa om social housing till affordable housing. Radikalt nytänkande?

Genomtänkt?

Riksbanken vill att amorterings-tvånget ska följas av nya kreditrestriktioner mot hushållen? Genomtänkt?

Under de senaste 20–30 åren har en smygande förändring skett. Utredningsväsendet har skurits ned, synen på dess roll förändrats och mer beslutsmandat lagts på våra myndigheter.

Ett intressant exempel är bolånetaket som började gälla den 1 oktober 2010. En lag klubbad av de folkvalda? Nej, beslutet fattades hos Finansinspektionen vid Stureplan, och då som ett ”allmänt råd”. Bolånetaket ändrade i ett slag grundläggande förhållanden på bostadsmarknaden, inte minst för de yngre som fick det svårare att ta sig in på bostadsmarknaden.

Beslutet om bolånetaket bottnade i en oro för ökade risker i det finansiella systemet, framför allt en överbelåning hos hushållen. Inte minst Riksbanken varnar för detta och menar ihärdigt att myndigheterna, helst Riksbanken, ska ges kraftfulla verktyg som möjliggör att den så kallade makrotillsynen kan utövas med handlingskraft.

Nu förlorade Stefan Ingves myndighetskampen om denna tillsynsroll till Finansinspektionen, något som lett till ständiga offentliga tjyvnyp mot såväl politikerna som Finansinspektionen om att de ”gör för lite”.

All makt utgår från folket, men allt fler avgörande beslut tas av våra myndigheter. Är det så vi vill ha det?

När så Finansinspektionen våren 2015 ”tog sitt ansvar” med amorteringskravet är det märkligt nog juristerna som kommer till politikens försvar. Kammarrätten i Jönköping menade att detta beslut ska fattas av politiken, inte av en myndighet, eftersom ”amorteringskravet kan få oönskade effekter som sedan är svåra att reparera”.

Nu blev det till slut riksdagen som tog beslutet. Men att processen forcerades fram och att centrala frågor som rör konsekvenser för enskilda inte hann utredas är uppenbart. Finansinspektionen, som fått mandatet att utfärda föreskrifter, säger om de risker som påtalas att ”dessa får utredas och justeras efter hand”.

All makt utgår från folket, men allt fler avgörande beslut tas av våra myndigheter. Är det så vi vill ha det?

Lennart Weiss
Kommersiell direktör, Veidekke Sverige 

Annons: