”Det gynnar ingen att människor bor på gatan”

Hemlösheten har ökat och nya grupper har fått det allt svårare att ta sig in på bostadsmarknaden. Marika Markovits, chef för Stockholms Stadsmission, recept är ett koncept kallat ”Bostad först”.

Annons:

Annons:

Annons:


Sett ur din horisont, hur har de senaste årens bostadspolitik varit?
– Som jag ser det finns det inte någon bostadspolitik alls i Sverige idag. Staten har avsagt sig styrningsredskapen för att säkerställa att kommunerna gör sitt jobb beträffande bostadsförsörjning för de mest utsatta. Det har gjort att hemlösheten har ökat. Nya grupper har ställts utanför bostadsmarknaden. I högre grad barnfamiljer. Och äldre, som inte har andra problem än fattigdom, som blir vräkta eller kanske inte alls kommer in på bostadsmarknaden.

Var finns de största barriärerna?
– Det finns delvis en ren diskrimineringsproblematik i de system vi har byggt upp. Exempelvis i att hyresvärdar inte längre bedömer en individs möjligheter att leva upp till hyreslagen, utan man har fastställt ett regelverk som säger att man inte får ha inkoms-ter från socialbidrag, inte betalningsanmärkningar och liknande. Miss-tagen kan man ha gjort tidigare i sitt liv och nu befinner man sig i ett helt annat läge. Man bedöms inte som individ utan efter kriterier som stänger ute de mest sårbara i vårt samhälle.

Hur ser ditt recept ut?
– Vi jobbar på ett nytt sätt för att hjälpa människor ut ur hemlöshet, ett koncept kallat ”Bostad först”. Tidigare var det bara runt 25 procent som lyckades jobba sig vidare via drogfritt boende till träningslägenhet, till försökslägenhet och till sist ett eget kontrakt. I ”Bostad först” bedömer vi att 75 procent klarar kvarboende.

Varför fungerar denna modell så mycket bättre?
– Du löser bara hemlösheten genom att ha löst boendefrågan, alltså att man först har en egen bostad. Av erfarenhet vet vi att varje gång en individ ska byta från ett boende till ett annat i boendetrappan ökar risken enormt för att man får återfall. Uppbrotten i sig blir ett hinder för individen att lyckas. Likaså är ofta regelverken i dessa boenden strikta. Du måste hålla vissa tider, du får inte ha husdjur etc. Det är så snäva regelverk att de i sig ökar risken att misslyckas.

Vad krävs i ”Bostad först”?
– Att man lever upp till hyreslagstiftningen. Våra hyresgäster är oerhört stolta över att bli behandlade och sedda som vem som helst. Då är man på ett helt annat sätt beredd att ta ansvar. Ett institutionsboende kan utveckla regelverk som reglerar livet in i minsta detalj. Men i en vanlig hyreslägenhet får du ta en öl på kvällen, så länge du betalar hyran och inte stör grannarna. Det är en större ram att leva inom.

Men innebär det inte en stor risk för fastighetsägaren och inte minst dem som nu bor i huset?
– Alla hyresvärdar tar alltid en risk när man hyr ut, den kan vi inte helt ta bort. Många har dåliga erfarenheter av att ta emot personer med social- utsatthet, att det kan leda till problem för andra hyresgäster. Men i den här modellen är det inte bara en person som flyttar in. Stockholms Stadsmission, hyresvärden och socialtjänsten jobbar tillsammans för att den här personen ska lyckas. Stödet kan vara livslångt om det behövs.

Men ändå, detta är väl inte den enskilde fastighetsägarens ansvar?
– Visserligen, men det gynnar ingen att människor bor på gatan. Det handlar om att fastighetsägaren är med och skapar en bättre miljö för alla sina hyresgäster när färre lever hemlösa i staden. Och jag tror att de flesta av oss ser mångfald som något befriande. Då kan fastighetsägare faktiskt vara med och forma ett mer öppet samhälle. Men det vi måste klara av är att öka toleransen för det annorlunda, och det kan vi bara göra genom att leva i mångfald. I teorin är det enkelt, men i praktiken måste man möta den som är annorlunda i vardagen.  Här kan vi hitta ett sätta att samleva. Det vinner vi alla på.

Fotnot: ”Bostad först” stöds av Fastighetsägarna Stockholm. Under den närmaste fyraårsperioden behövs ungefär 200 lägenheter för att halvera den akuta hemlösheten.

Annons: