”Det är skönt att ha en plats att gå till”

För fyra år sedan flyttade han från Angola till Sverige. Med hjälp av Boendebyggarna är Bingo Miguel idag provanställd på ventilations­företaget Piscator i Örebro.

Annons:

Annons:

Annons:


– Det känns väldigt bra nu. Det var jobbigt att gå hemma och inte ha något att göra. Jag ville jobba, säger Bingo Miguel, som tar en paus från jobbet på bygget i Örebro för att prata med Fastighetstidningen.

2010 bestämde sig Bingo Miguel för att lämna Angola, det land där han vuxit upp och levt i 31 år. Han hade nyligen gift sig med en svensk tjej och tillsammans skulle de nu flytta till Sverige. Första anhalt för det nya livet var Varberga i Örebro där de bodde i två år, och under tiden utbildade sig Bingo till plåtslagare. Därefter flyttade paret vidare till Vivalla, och Bingo sökte jobb och praktikplatser.
– Det var svårt att hitta jobb, fast jag hade utbildning. Många sa att det var på grund av krisen i ekonomin.

Men förra året kom ljusningen.
– Jag träffade en gammal kompis från SFI som berättade att det stod företag i Vivalla centrum och letade efter folk som ville ha praktik. Över 200 skickade in ansökan, och jag fick en plats, berättar Bingo Miguel entusiastiskt.

Företagen som letade efter prak­tikanter var Öbo och Skanska. Kommunen hade redan vid upphandling av renoveringarna ställt som krav att upphandlad entreprenör parallellt skulle genom­föra en arbetsmarknadssatsning och erbjuda boende i Vivalla möjligheten att arbeta med renoveringar av bostadsområdet. Praktiken var tre till sex månader, och kunde därefter leda till jobb. I Bingos fall ledde den praktikplatsen till ytter­ligare en praktikplats, men inte som plåtslagare.
– Jag fick göra praktik i tre månader hos Piscator, ett företag som jobbar med ventilat­ion, och förra månaden började jag min provanställning. Det är ju inte plåtslageri, men det är ganska likadant arbete.

Bingo tror att utan praktiken hade det varit svårt för honom att få jobb, och är väldigt glad över att han är en av dem som fått jobb efter praktiktiden. Många av de andra som han praktiserade med har inte haft samma tur.
– Jag känner fyra andra som har fått jobb. Det känns jättebra att ha en plats att gå till på morgonen.

Sett till hela projektet är det fyrtio procent av de som deltagit som idag fått någon typ av anställning. Antingen hos Skanska eller någon av deras underleverantörer. Ann Hermansson, Öbos distriktschef för området Vivalla, berättar att det varit tufft att möta de som inte fått någon vidareanställning.
– Många har gått arbetslösa länge, eller deltagit i många andra arbetsmarknads­insatser, och man blir så förkrossad när man inte får någon anställning. Men vi kan tyvärr inte garantera att praktikplatsen leder till vidare jobb.

Ann Hermansson säger att de försöker få deltagarna att se det positivt i alla fall, att de får erfarenheter som kan vara nyttiga när de söker jobb nästa gång.

På Öbo har de lärt sig massor av projektet. Till exempel trodde de att språket skulle bli en stor utmaning.
– Det är inget stort problem trots att många har stora språksvårigheter. De flesta har snabbt lärt sig det de behöver kunna.

Alexander Alekseev och Robert Akopian

”Många företag söker personal i privata nätverk”

Alexander Alekseev flyttade från Moskva till Göteborg 2008 för att studera till en master i internationell projektledning på Chalmers. I bagaget hade han redan en utbildning som civilingenjör och flera års erfarenhet som projektkonsult. Efter ett par år på den svenska arbetsmarknaden har han lärt sig att det krävs kontakter och goda kunskaper i svenska för att få jobb.
– Det första som är svårt är att överhuvudtaget veta var man söker jobb när man kommer till ett nytt land. Och här i Sverige söker många företag efter personal via privatnätverk.

Så för att få sitt första jobb här i Sverige gjorde Alexander Alekseev likadant. En gammal granne tipsade om att svenska Götenehus letade människor som kunde prata ryska.
– Götenehus hade precis köpt tomter utanför St. Petersburg och behövde personer som kunde flera språk. Trots att all dokumentation var på engelska var möjligheten att prata svenska nödvändig.

Efter projektanställningen började Alexander Alekseev studera svenska aktivt och har deltagit i organisationen Mitt Livs program. Idag har han fått fast anställning, som programmerare på Sunfleet.
– Jag tror att om man vill ha bra jobb här måste man prata svenska. Speciellt inom fastighetsbranschen där man måste kunna prata med många olika människor.

”Jag kan svenska men det räcker inte”

Robert Akopian från Litauen utbildade sig till byggnads­ingenjör i Ryssland. Under studietiden gjorde han praktik i Sverige, och här trivdes han. Så när det 2012 var dags att ge sig ut på arbetsmarknaden flyttade han till Stockholm. Men att hitta ett jobb har inte varit lätt.
– Jag vet att jag kan mitt jobb men mitt problem är att jag inte har någon arbetslivserfarenhet från Sverige. Och erfarenhet är det viktigaste här.

Men utan att få in en fot någonstans får Robert Akopian inte erfarenheten. Utbildningen är godkänd av Universitet- och Högskolerådet men det tittar arbetsgivare inte på, säger han. Han har också letat praktikplatser men arbetsgivare vill att man ingår i en arbetsmarknadsinsats, och att få ta del av det är inte en självklarhet. Robert Akopian har under tiden satsat på att lära sig språket.
– Jag tror att det är nyckeln till arbetslivet. Jag har kämpat för att lära mig svenska så bra som möjligt. Men det räcker inte bara med språket.

Idag jobbar Robert Akopian  deltid på en restaurang, för att kunna försörja sig. Men han fortsätter att leta jobb och
funderar på att vidareutbilda sig på Komvux.
– När man söker jobb är det lätt att man fastnar i ett tillstånd. Men man måste fortsätta att röra på sig.

Annons: