Bygg inte språkliga barriärer istället för bostäder

Vilka som nu än knipit den politiska makten är det nödvändigt att de söker samarbete för att lösa bostadskrisen. Bostadsanalytikern Simon Imner skickar med en uppmaning – låt inte rent språkliga frågor sätta käppar i hjulet.

Annons:

Annons:

Annons:


´Vissa politiska ämnesområden har nästan obegripliga begreppsapparater. Obegripliga för att orden är byråkratiskt tunga, eller överdrivet politiskt förenklat. Över tid har närapå vartenda begrepp vägts noga tills dess att det uppnått vad som tycks vara fulländad neutralitet. Men lika ofta förvandlas begreppet till en stridslinje i sig självt.

För att kommunicera komplexitet behöver begreppet paketeras så att det väcker uppmärksamhet hos den som saknar tid eller intresse. Rimligt. Tråkigt nog är paketinslagningen ibland så slarvig att det känns som att den är gjord på väg till festen. Det blir särskilt olyckligt om paketet är så hårt inslaget att det inte går att diskutera sakinnehållet.

Trots många hedervärda omförsök att slå in och tejpa ihop paketet så uppvisar begreppet social housingalla tecken på felpaketering. I Bryssel kämpar EU-kommissionen med att tydliggöra hur begreppet ska definieras jämte en ocean av regelverk på olika styrnivåer. Här hemma skulle vi kunna ha stimulerande samtal om hur det offentligas uppgift bör vara att justera förutsättningarna på bostadsmarknaden i sin helhet, så att bostäder ska finnas tillgängliga på lika villkor och vara överkomliga för alla. Eller om uppgiften bör vara att tillhandahålla bostäder för de människor som har sämre ekonomiska eller sociala förutsättningar att efterfråga en bostad på marknadens villkor. Istället tvingas vi ta ställning för eller emot ”fattigbostäder”.

Illustration: Johan Isaksson

Begreppet flyttskatt är ett annat exempel. I det politiska samtalet används flyttskatten som ett samlingsnamn på de skatter som påverkar dig som köper och säljer en bostad. Vanligtvis avses kapitalvinstskatten på vinsten av försäljningen (reavinsten), skatten på eventuellt uppskovsbelopp samt stämpelskatter för lagfartsavgift och pantbrevsskatt. Problemet är att begrepp som flyttskatt har en underliggande värdering som vill berätta att det alltid är dyrt att flytta.

Egentligen handlar det om den vinstskatt som uppstår som följd av en prisuppgång på bostaden i fråga mellan tillfället för köpet och försäljningen. Har priset minskat från köp till försäljning har säljaren istället en avdragsrätt. Inte heller finns det någon flyttskatt för att flytta från ett hyrt boende. Flyttskatten är förvisso en språklig konstruktion för att förklara en inlåsningseffekt, men om det är kapitalvinstskatten som avses vore det rimligt att använda rätt begrepp.

I essän Politik och det engelska språket från 1946 ondgör sig George Orwell över språkets förfall. Orwell menar att hans samtida civilisation är dekadent och att språkets förfall oundvikligen dras med i denna allmänna kollaps. Oförståelig politisk prosa skymmer skribentens tankar både för denne själv och för andra. Språket blir fult och felaktigt eftersom våra tankar är enfaldiga, men följden av språklig slarvighet underlättar för oss att tänka enfaldiga tankar.

Det finns all anledning att lyssna på den Orwellska klokskapen. Hittills har den som försöker engagera sig i bostadsfrågan mötts av missvisande generaliseringar eller textproducerande bläckfiskbyråkrati. Branschen har gemensamt ett ansvar för att det politiska samtalet är tillgängligt och begripligt, men varken för enkelt eller för svårt. Förväntningarna på partiernas blocköverskridande samtal är höga.
Det kommer bli lättare att förstå varandra om samtalet inte förs på olika språk.

Annons: