”Betala skatt för bostadsytan som nyttjas”

Skrota tvingande amorteringar, ränteavdrag, fastighetsavgifter och reavinstskatter. Inför istället ett system där vi skattar för bostadsutnyttjande, det skriver Maria Pleiborn i sin senaste krönika i Fastighetstidningen.

Annons:

Annons:

Annons:


Vi har en mängd identifierade problem på bostadsmarknaden som påverkar våra liv och vårt samhälle negativt: Trångboddhet, låg rörlighet, utanförskap, inlåsningseffekter, etableringshinder etc. Det pris som olika hushåll betalar för att bo idag är till stor del beroende av när man etablerade sig på bostadsmarknaden och vilken upplåtelseform man då valde eller hamnade i. Vill vi ha det så?

Länge har många sagt att lösningen är att bygga mer. Vi har byggt för lite bostäder och därmed har alla de ovanstående problemen uppkommit. Bygger vi tillräckligt så försvinner problemen. Jag tror inte det är så enkelt. Det handlar mer om vilka fördelar och nackdelar olika hushåll har som är hänvisade till olika delar av det befintliga bostads­beståndet. Den totala bostadsytan i Stockholmsregionen har ökat i samma takt som befolkningen, men den har blivit mindre jämlikt fördelad. Det kan inte mer byggande råda bot på.

Hushåll som etableradesig för länge sedan på bostadsmarknaden och som idag bor i någon form av ägt boende är de som betalar allra minst för att bo idag. De som betalar mest är de helt nya på marknaden, framför allt de som inte har egna kontrakt utan tvingas betala mellanhänder för dyra andrahands- eller tredjehandskontrakt. Hushåll i hyresrätter betalar en större del av sin disponibla inkomst till boendet är de som själva äger sitt boende. Idag är det allt svårare att ta sig in på den ägda bostadsmarknaden eftersom amorteringskrav och skuldkvotstak stänger ute många hushåll som har råd att betala för sina bostäder men som faller bort till följd av orimliga kalp (kvar att leva på) kalkyler.

Idag är det mycket som påverkar våra boendekostnader: Men det som påverkar mest är vilken upplåtelseform vi valt och under vilken tid vi etablerade oss på marknaden. Det som inte påverkar så mycket är hur stort vi väljer att bo, åtminstone inte för de redan etablerade. Det är klart att det oftare är dyrare att köpa ett stort hus än ett litet i samma område, men under boendetiden är marginalkostnaden för att ”överkonsumera” bostadsyta marginell. Ofta är det till och med billigare att bo kvar stort än att flytta till ett bättre anpassat mindre boende. Är det rimligt att det ska vara så? Varför baserar vi inte boendeskatterna på den bostadsyta vi faktiskt utnyttjar?

Unga kollegor
Vad härligt att jobba på ett ställe där det kommer in nya unga kollegor hela tiden. De har en så skön inställning till arbete och kan så mycket som vi äldre inte kan. Det är fint att kunna lära av varandra.

Jag tror att vi skulle få bättre rörlighet och mindre skillnader mellan olika hushåll om vi hade ett system där vi skattar för bostadsutnyttjande istället för det system vi har idag. Om vi kunde börja om från början igen och skrota både tvingande amorteringar (klart vi ska amortera, men inte alltid och alla precis lika mycket), ränteavdrag, fastighetsavgifter och reavinstskatter (som idag tas ut evigt och direkt vid försäljning av bostäder) skulle hushållen kunna anpassa sitt boende lättare efter nya önskemål och behov. En skatt på boyta givet hushållsstruktur skulle bli mer rättvis. Man skulle kunna utgå från det sätt man räknar hushållsekvivalenter på (ett index som fångar hushållens storlek samt benägenheten att konsumera ökar i hushåll med flera barn). Denna boendeskatt skulle också i viss mån kunna få bort svartuthyrning och andra imperfektioner på marknaden.

Annons: