Ångesten som hindrar oss från att vara rationella

Den sparade kilowattimmen är den allra renaste, har jag hört Maud Olofsson säga flera gånger. Ja, jämfört med andra (producerade) kilowatttimmar så är det säkert sant, men är det därför alltid rätt att spara energi? Nej, det finns förstås tillfällen när det inte är rätt. Kanske bör det allra först påpekas att med energieffektivitet så …

Annons:

Annons:

Annons:


Den sparade kilowattimmen är den allra renaste, har jag hört Maud Olofsson säga flera gånger. Ja, jämfört med andra (producerade) kilowatttimmar så är det säkert sant, men är det därför alltid rätt att spara energi? Nej, det finns förstås tillfällen när det inte är rätt. Kanske bör det allra först påpekas att med energieffektivitet så menar jag att man uppnår samma (eller bättre) funktion eller prestanda som tidigare, men med en lägre energianvändning.

Energieffektivisering får alltså inte gå ut över exempelvis krav på god inomhusmiljö. Då är vi ute och cyklar. Vi har kanske sparat energi, men inte effektiviserat. Vi bygger inte hus för att spara energi, utan för att få en viss komfort. Vi vill också att de ska vara estetiskt tilltalande. Alla som arbetar med energi i fastigheter måste därför ha minst lika bra koll på till exempel inomhusmiljö som på energi.

När vi klarat ut det, finns det ändå tillfällen när vi inte ska energieffektivisera?  Jag ser två tillfällen när vi bör ifrågasätta hur långt vi ska gå. Dels när energieffektiviseringen innebär att vi byter ut produkter och/eller system och tar nya material i anspråk.  Det belastar förstås miljön när nya produkter tillverkas. De nya produkterna kan också innehålla ämnen som är skadliga för miljön. Här är det oerhört svårt att jämföra vad som är värst för miljön. Att köpa en ny produkt (med den miljöpåverkan som tillverkning med mera har) eller att fortsätta använda en gammal produkt med hög energianvändning? Hur jämför man äpplen med päron?

Man kan ifrågasätta energieffektivisering när ekonomin sätter gränser, när det helt enkelt inte är lönsamt längre.”

Jag frågade Energimyndigheten för några år sedan om jag borde byta ut mitt gamla kylskåp, med tanke på resonemanget ovan. De svarade att ja, om skåpet är äldre än tio år. Myndigheten bedömde att miljöpåverkan då skulle vara större från mitt gamla skåp än från mitt nya energisnåla (inklusive tillverkningen av densamma). En förutsättning för att ekvationen ska gå ihop är förstås att jag byter till ett energisnålt kylskåp och att det gamla lämnas för återvinning.

Jag har också sett en dansk utredning som jämförde miljöpåverkan från belysningssystem i olika skeden.  Man hade här en metod för att jämföra äpplen med päron. Resultaten visade att 5 procent av miljöpåverkan kom från tillverkningen, 5 procent när produkten/systemet kasserades och resten, det vill säga 90 procent, kom från själva driften. Alltså användning av el för att driva belysningsanläggningen.  Visst ska vi se till att minimera skadliga material och lämna armaturer för återvinning, men allra störst nytta gör vi alltså genom att minska energianvändningen för belysning.

Det andra tillfället när man kan ifrågasätta energi­effektivisering är när ekonomin sätter gränser, när det helt enkelt inte är lönsamt längre. Det kostar mer än det smakar. Om investeringen är större än de besparingar som produkten/systemet ger upphov till under sin livslängd så går ekvationen inte ihop. Är det något vi ska se upp för då?

Nej, absolut inte, skulle jag vilja säga. Undersökningar visar att bara ca 10 till 15 procent  av alla lönsamma åtgärder genomförs*, så det verkar vara lugnt. Vad vi borde se upp med i stället är alla de lönsamma projekt som INTE blir av! Snacka om att vi går miste om möjligheter till både miljövinster OCH lägre kostnader. Men vi är väl lite så till mans, att det är lättare att behålla något man har än att ta ett aktivt beslut om utbyte.

Tänk om vi varje år var tvungna att ta ett beslut om att behålla de system vi har i våra byggnader! Fundera över vilka ekonomiska och miljömässiga konsekvenser det skulle ha för dina fastigheter… och för Sverige.

Tänk om det är ångesten inför besluten  som hindrar oss från att vara rationella?

* Vägen till ett energieffektivare Sverige,  SOU 2008:110

Lotta Bångens, vd för  Energi­effektiviseringsföretagen,  är ny krönikör. Mellan 2004–2009 var hon ordförande för Sveriges Energirådgivare. Dagligdags arbetar hon på Aton Teknikkonsult.

Annons: